UmeåMolnigt

Umeå Tidning

Björn har havet som arbetsplats

Björn Lundgren arbetar stundvis sju dagar i veckan, han åker ut med sin båt både morgon och kväll och skärsår på händerna från abborrar hör till vardagen.
Men att han valde att byta ut sitt verkstadsjobb mot att bli yrkesfiskare för sju år sedan är ingenting han ångrar.

Reportage · Publicerad 12:10, 05 sep 2018

Ljumma augustivindar sätter havet utanför Rovögern i rörelse och när Björn Lundgren ökar farten på sin båt, en Beason, stänker vattnet rejält. Efter knappt tio minuters färd saktar han ner och börjar spana ut över vattnet.

– Nu ska vi se om jag hittar åt det, säger han för sig själv.

Snart fastnar blicken på det han letar: En röd boj.

För sju år sedan fick Björn sin fiskelicens som krävs för att få fiska yrkesmässigt och sedan dess har havet varit hans arbetsplats. På våren fiskar han strömming, under tidig sommar lax. Nu är det högsäsong för abborre och sik.

Kvällen innan har Björn lagt ut fiskegarn och det är detta som den röda bojen markerar. Han kör sakta fram och drar upp änden på garnet, in genom en maskin som matar upp nätet med fiskfångsten i båten. Medan garnupptagaren sköter det arbetet kan Björn koncentrera sig på att styra båten för att den inte ska driva iväg med vinden.

Fisk efter fisk passerar genom upptagaren, men mycket av garnet som dras upp gapar tomt. Dessutom är det mest mört som fastnat i det.

– I dag får jag roa mig med att lossa mört. I går drog jag upp 140 kilo fisk och av det var nästan ingen mört. Fiskarnas vägar är outgrundliga.

Lika outgrundlig har inte Björns väg till att bli yrkesfiskare varit. Den började med att han som ungdom arbetade som fiskedräng i Rovögern under sommarmånaderna.

– Det var så jag fick den här sjukdomen – för det här är inte ett jobb, utan en sjukdom. Sen dess har jag alltid hållit på, men när jag bildade familj och avlade barn blev det mindre fiske. Nu när barnen är stora blev det här mer intressant igen.

I dag ser fisket helt annorlunda ut mot för när Björn var fiskedräng. Då gjordes allt för hand, att köra till Holmögadd tog flera timmar jämfört med dagens båtfärd på 30 minuter och det fanns fler fiskare i Rovögern.

– Det är kul att jag fått prova det. Jag fick en del kunskap på den tiden som det kanske inte går att läsa sig till i dag.

Fastän fisket är hans levebröd verkar Björn inte bekymrad över just den här dagens blygsamma fångst. Tvärtom konstaterar han att situationen i någon mån är tjusningen med jobbet.

– Ingen dag är det andra lik, jag vet aldrig vad som komma skall. Och i går gick det ju desto bättre, då tjänade jag ihop två dagars lön.

När det 600 meter långa garnet är uppdraget går färden tillbaka till Rovögerns fiskehamn. Vanligtvis brukar Björn lossa fisken ute på havet, men vågorna sätter stopp för det i dag. Inne i hamnen är vattnet lugnare och inbjuder till arbetsro. Björn sitter kvar i båten när han drar ut fiskarna ur nätet. Varje abborre tar en stund att få loss eftersom de har många taggar som lätt fastnar. Mörtarna och sikarna glider ur lättare.

– Det är ganska skönt jobb, jag kan sitta här och filosofera.

Björns tredje arbetsstation för dagen är salteriet som han byggt tillsammans med Lars Lundgren och Lars Eklund, som han gör surströmming med. Där filéar han vant dagens fångst.

– Förädling är ett måste, man kan inte sälja fisken hel.

Från sin plats vid skärbrädan i salteriet kan han se en av sina största kunder: Restaurangen Kvarken fisk köper mycket av det Björn fångar.

När all fisk är färdigfiléad och levererad börjar arbetet för en yrkesfiskare om igen. I kväll ska Björn återigen ut med båten för att lägga i garnet, för att sedan dra upp det i morgon bitti. Om vädret tillåter och behovet finns jobbar han sju dagar i veckan under den isfria tiden av året. Det är inget jobb som gör honom rik, men det är värt det i alla fall menar Björn.

– En fin höstdag, när det är nollgradigt och krispigt, då är det helt jäkla magiskt att få vara ute. Det borde alla få uppleva.

Jag fick en del kunskap på den tiden som det kanske inte går att läsa sig till i dag