Umeå-3°Molnigt

Umeå Tidning

Barn- och ungdomspsykiatrikern Anna-Rosa Perris och projektledaren Jenny Nordhall arbetar med att göra idrott mer tillgänglig för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Foto: Sara Lundvall

Stort behov av ledare

Under ett par års tid har Semäj – idrott och hälsa, särskilt anpassad för barn med autism eller annan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, funnits i Umeå.
Behovet är stort, men brist på aktivitetsledare och hållbara samarbetspartners hotar nu verksamheten.
– Det behövs fler fasta ledare kring de här barnen, säger initiativtagaren och projektledaren Jenny Nordhall.

Nyheter · Publicerad 07:00, 22 aug 2018

Många barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) har svårt att delta i traditionell idrottsverksamhet och hamnar därför ofta i ett utanförskap, både när det gäller skolidrotten och föreningslivet.

För att ge den här gruppen möjlighet till fysisk träning och en social fritid driver föreningen »Semäj – för den jag« idrottsverksamhet i Röbäck, vilket inledningsvis var ett årslångt pilotprojekt inom Röbäcks IF som föll väl ut.

Varje vecka under ett par års tid har nu ett tiotal barn fått prova på en rad olika sporter, ­ alltifrån bollsport till yoga, löpning och dans. Varje träningstillfälle är anpassat utifrån barnens behov och då handlar det framför allt om att göra situationen väldigt förutsägbar, tydlig och strukturerad.

– Idrott i skolan är bland de första ämnen som tas bort för barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eftersom det ofta är lektioner med mindre struktur och förutsägbarhet. Här visar vi på att de tillsammans med andra klarar av idrott och klarar av olika rörelseaktiviteter, säger barnpsykiatrikern Anna-Rosa Perris, som arbetar nära projektet.

Det har inte varit några problem att hitta idrottsledare för de olika sporter som barnen fått prova på, men för att verksamheten ska överleva krävs fler så kallade aktivitetsledare med ett större och mer övergripande ansvar och engagemang.

– Det är en brokig barngrupp. Det behövs fler fasta ledare kring de här barnen, några som alltid är med och har ansvar för den återkommande strukturen, säger Jenny Nordhall, som just nu är ensam i den rollen.

För att åstadkomma ytterligare stabilitet och lugn i verksamheten är man beroende av att hitta en extern partner, ett samarbete som kan sträcka sig över en längre tid.

– Många av barnen släppte inte sina föräldrar i början, men nu är de mer självsäkra, sociala, trygga och glada. För vissa har det även fungerat som en språngbräda till att börja våga vara med mer på skolidrotten, säger Jenny Nordhall, som också hoppas kunna inspirera andra idrottsföreningar i Umeå att bli mer inkluderande.

– Min önskan är att kunna bygga broar mellan vår verksamhet och andra idrottsföreningar i Umeå. Att vi skulle kunna dela med oss av vårt upplägg till andra, säger hon.

Anna-Rosa Perris påpekar att den här typen av anpassning inte är särskilt svår att genomföra.

– Det är inga konstigheter som görs. Det krävs inte så mycket av en förening att skapa ökad struktur och förutsägbarhet. Det gynnas alla av, oavsett om man har en funktionsnedsättning eller inte, säger hon.

Orring: »Vi får lov att tacka för oss«

Umeå tidning läggs ned. Det beslutades förra veckan. – Jag tycker att vi som jobbat med det här projektet kan känna stolhet över vad vi åstadkommit, säger Erik Orring,...