UmeåMulet

Umeå Tidning

Rycker ut även när det brinner i grannens skog

Trots den extremt torra sommaren med skogsbränder som härjat landet så har Umeå kommun varit relativt förskonad. En brand bröt ut vid Tomtebo i maj, men det är hittills den enda.
Umeå brandförsvar har inte suttit sysslolösa för det, utan hjälpt drabbade kommuner runt landet. Senast var det grannen Vännäs som behövde assistans.

Nyheter · Publicerad 12:10, 08 aug 2018

Hyllor, bilar och förråd gapar tomma inne på Umeå brandstation. Mängder med slangar ligger utspridda i skogarna efter släckningsarbeten. Som exempel finns två kilometer slang i Vännässkogarna som väntar på att plockas hem.

– Du skulle ha sett hur det såg ut här inne på gården tidigare idag. Den var fylld av slang som nu tvättas och sedan ska rullas ihop igen, säger Joakim Olsson, brandmästare i Umeå.

Den ena skogsbranden efter den andra har flammat upp under sommaren, och läget i slutet av juli var extremt i stora delar av Sverige. Hjälp har fått tas in från många andra länder men ändå har flera bränder inte gått att släcka utan får brinna ut.

Länsstyrelsen utfärdade i slutet av juli totalt eldningsförbud, vilket Joakim Olsson aldrig tidigare varit med om.

– Vi kan sätta ett eldningsförbud på allmänna platser, som vid exempelvis grillringar eller grillstugor, det är bara länsstyrelsen som kan säga att människor inte får elda på sina egna tomter, säger han.

En kastad fimp, en glasbit som reflekterar solen, blixtnedslag och tåg är vanliga orsaker till skogsbrand vid extrem torka. Det var just på grund av ett tåg som det började brinna på fem olika ställen nära Vännäs nyligen. Bromsarna hade låst sig på ett godståg fyllt med timmer och gnistor från rälsen satte eld på mark runtom. Brandförsvaret uppmätte att bromsarna var 100–150 grader varma.

När ett larm om skogsbrand kommer in skickar Joakim Olsson ut två tankbilar, en sexhjuling, slang och en bandvagn som kan transportera folk och material på plats. Åtta brandmän finns med i första läget.

– Jag går in i ledningscentralen och tar upp kartor över området där det brinner och så kollar jag hur det ser ut, vem som äger marken, kontaktar dem och planerar hur vi ska ta oss an branden. Är det ofarbar väg till platsen så ringer jag in helikoptrar som får hjälpa till att släcka.

Helikoptrarna hyrs in av lokala företag och skogsbolag. För det går inte att dra slangar genom skogen hur som helst. Det går inte heller att släcka vilken brand som helst med bara slangar.

Joakim Olsson visar på en karta hur det kan gå till när han planerar räddningsarbetet.

– Jag tittar efter var det kan finnas en naturlig begränsningslinje. Det kan vara en väg som ligger i vindens riktning och då vet jag att elden kommer ditåt. Då kan vi kapa träd på båda sidor av vägen och göra en brandgata som vi drar ett slangsystem efter och vattnar så att det blir surt där. Sedan sätter jag brandmän på de andra sidorna och tvingar på så sätt elden mot ett håll. Det finns ingen idé att gå in i branden, utan vi jobbar från kanterna och in mot mitten.

Drönare som filmar brandområdet uppifrån är också ett bra hjälpmedel.

Brinner det där det inte finns någon väg som kan hjälpa till som brandgata kan skogsmaskiner lejas in för att skapa en. Eller så startar brandmännen en moteld där de bränner små gator under kontrollerade former mot vindens riktning för att skapa ett stopp.

– Det finns olika typer av skogsbränder. Markbrand är lättast att kontrollera, där det bara är gräs som brinner. I en slybrand handlar det om mindre träd. Toppbränder, som de haft i Ljusdal, är värsta typen. Då brinner hela träden och elden sprids via trädtopparna väldigt snabbt, särskilt om det blåser. Det kan vara en brandvägg, 20 meter hög, som kommer mot en.

När marken är torr flera decimeter ner är det svårt att ösa vatten på en brand för att släcka den.

– Det blir som när du vattnar en kruttorr krukväxt. Vattnet rinner av. Det bästa är om krukväxtens jord är lite fuktig hela tiden. Så en häftig regnskur hjälper inte så mycket. Om det regnar i ett dygn, vanligt ihållande regn, så är det bra.

För personal på plats kan arbetspassen bli extremt långa. Dygnslånga insatser utförs om det behövs.

– Har man varit ute mer än 14 timmar är det dags att kolla hur alla mår och har du jobbat i ett dygn får du vila i tolv timmar. Det är mitt ansvar att rodda personal och se till att alla äter och dricker. I över ett dygn är vi igång, men blir rätt sårbara efter två.

Behövs förstärkning så kan frivilligresurser som hemvärnet tas in.

– Vi får också hjälp av bönder med gödselspridarvagnar som de kan spruta vatten med. Och deltidsbrandmän tas in från kranskommuner. Som vid Vännäsbranden – då jobbade de i 36 timmar i sträck innan vi fick skicka hem dem. De gör ett otroligt jobb.

När brandförsvaret har släckt branden lämnar de över ansvaret till markägaren att bevaka och vattna platsen i en vecka eller två för att elden inte ska blossa upp igen.

– Tänk dig en kolbädd som du lägger jord och sedan gräs på. När vi släcker så dunstar vattnet och så börjar det lätt brinna igen.

Det kan vara en brandvägg, 20 meter hög, som kommer mot enJoakim Olsson