UmeåMulet

Umeå Tidning

»Jag vill bara jobba med snälla människor«

Utomhusteater hela sommaren, en höstturné och en comeback med Lorry-gänget.
Den folkkära skådespelaren Claes Månsson har uppnått pensionsålder, men har inga planer på att sluta jobba.
– Jag har tänkt ta det lite lugnare ibland men då dyker det upp roliga projekt som jag blir tillfrågad om. Det är ju smickrande att de tänker på en och sedan är det spännande grejer med roliga människor, säger han.

Kultur & Nöje · Publicerad 12:00, 13 jun 2018

Claes Månsson skulle egentligen bli fritidsledare och pluggade på fritidsledarlinjen på Göteborgs folkhögskola som ung, men efter en vän uppmanade honom att söka till scenskolan efter att ha sett honom scendebutera som amatör i en kabaré.

I dag kan Claes se tillbaka på en framgångsrik karriär och det är med sådan värme i rösten som den folkkära skådespelaren pratar om sitt yrke när vi talas vid över telefon.

– Jag har haft otroligt roligt. När skådespeleriet kom in i mitt liv var det det roligaste jag varit med om och så har det fortsatt vara under hela livet. Jag har haft tur, måste jag säga, under alla mina år som skådespelare har jag haft jobb hela tiden, berättar han.

När han inte stått framför kameran och filmat har en fast anställning vid Dramaten fungerat som en trygghet under 29 år. Även om många förknippar den gänglige göteborgaren med mer humoristiska roller, så nämner han huvudrollen i En handelsresandes död, i regi av Torsten Flick på Dramaten under slutet av 1990-talet, som en personlig höjdpunkt. Lorry var givetvis också stort.

– Med Lorry kom man ut till folk, hem till folk. Det blev något slags genombrott för oss allihop.

Lorry blev Yrrol och den nya filmen Lyrro – ut & invandrarna är inspelad och klar, men exakt när den har premiär vet Claes Månsson inte ännu.

– Jag träffade Peter (Dalle, reds. Anm.) på gatan häromdagen och inte ens han vet. Kanske till jul.

Förutom Claes själv är flera ur det gamla Lorry-gänget återförenat i den nya filmen, däribland Suzanne Reuter och Johan Ulvesson, men medverkar denna gång gör även yngre komiker som Nour El Refai, Henrik Dorsin och Björn Gustafsson. Att förväntningarna är skyhöga är Claes Månsson mycket medveten om och säger skämtsamt att det är det som är det värsta.

– Folk kan inte bli annat än besvikna på oss, känns det som lite grand. Men vi får hoppas att de gillar filmen, det är ett väldigt roligt manus.

Även om den gänglige göteborgaren med den sympatiska framtoningen hunnit fylla 68 år har han fortfarande fullt upp. Han är aktuell i tre filmer och sommar spelar han i utomhusteatern Pilsner och penseldrag, vilken senare i höst även ska spelas på Idun i Umeå. Pjäsen är en modernisering av den gamla tv-serien från 1978 med bland andra Bert-Åke Varg.

– Det är mycket, men filmerna är ju redan gjorda tack och lov. Det är ofta så att det kommer i buntar. Jag hade det lite körigt i höstas när alla de här filmerna skulle spelas in, men det går ju om man tycker att det är roligt.

Claes förklarar att de tre filmerna – Lingonligan, Lyrro och Halvdan Viking – alla spelades in parallellt på tre olika platser: Malmö, Göteborg och Trollhättan.

– Jag åkte upp och ned på Västkusten, så när jag gick och lade mig visste jag vissa kvällar inte var jag var. Det gäller att ha de här manusen i ordning och läsa på ordentligt, skrattar han.

I sådana här lägen har han nytta av sin långa erfarenhet och vässade rutin.

– Jag kan ta det lite lugnare nu när jag är äldre. Jag vet att saker och ting löser sig till det bästa och då stressar man inte upp sig.

Att Claes Månsson fortfarande älskar skådespeleriet och tycker om att jobba råder det inga tvivel om, men det finns jobb han väljer att tacka nej till.

– När jag tackar nej är det mest saker där jag inte känner mig bekväm. Kanske någon teateruppsättning där det är någon med som jag vet är besvärlig eller jobbig – då går det bort. Jag vill bara jobba med snälla människor och ha snälla människor runt omkring mig. Det är någonting jag tänkt jättemycket på och så är det faktiskt i Pilsner och penseldrag också, tycker jag. Den utspelar sig på 1950-talet när världen var lite mer begriplig och alla var snälla. Det är något med det där snälla som jag gillar.

Claes Månsson

Ålder: 68 år.
Bor: På Kungsholmen i
Stockholm.
Familj: Hustrun Gudrun, två barn och barnbarnet William, 2 år.
Läser helst: »Jag läser i perioder, när jag repeterar läser jag bara manus. Just nu läser jag två böcker – Klas Östergrens I en skog av sumack och en ljudbok av Carolina Neurath«.
Tittar på: Nyheter och »A handmaids tail«.
Intressen: Teater, film, umgås med familjen.