UmeåMulet

Umeå Tidning

Superflummiga superhjältar

Krönikor · Publicerad 07:00, 16 maj 2018

Egentligen är det konstigt. Superhjältefilmen bygger på drömmen om den starka människan. Den där rättskaffens typen som aldrig sviker och står upp för de svaga. Kämpar för rättvisa liksom. Typ Bamse. Hur jävla flummigt är inte det?

Jag menar. Det värsta som finns är väl ändå sådana där domedagshippies som profetar om jordens undergång med slagord mot kärnkraft, plastberget, kapitalismen eller någon random miljöförstöring. Debatten om växthuseffekten till exempel. Du vet sådant som miljömuppar lyfte på 1960-talet. Den som kämpade för ett miljömedvetande var väl ungefär värd ingenting i trovärdighet. Occupy Wall Street-rörelsen, minns du den? Proteströrelsen ville utjämna världens ekonomiska orättvisor. Även om de enade folk från både höger och vänster sågs de såklart som superflummare.

Samtidigt är ju Iron Man, Guardians of the Galaxy, Wonder Woman och ja, hela Avengers precis just sådana där domedagshippies. De ser ett orättvist samhälle och agerar därefter. Och det är inte några mesiga åtgärder heller, här finns inte plats för långdragna möten eller reformer. Ser man ett hot ska man möta det. Maktfullkomliga Thanos i »Infinity War« kämpar ju mot ett gäng upprorsmakare. Supertydligt i »Captain America: The Winter Soldier« där det är helt okej, till och med nödvändigt, att ställa sig på kaptenens sida då han ser hur övervakning kränker den frihet han ägnat sitt liv att kämpa för.

Fiktionen blir alltså betydligt mer revolutionär än verkligheten. För de där som sticker ut och ställer obekväma frågor – feminister, miljökämpar och antifascister – ses knappast som superhjältar. Snarare hade de som enats typ bakom härmskrikan eller i en motståndsrörelse som Avengers setts som terrorister.

Som sagt. Det är konstigt. I allt från karaktärerna Katniss till Captain America hyllas styrka som i vilken fascistdröm som helst. Den starka ledaren. Individen. Samtidigt är budskapet också ett helt annat. För kollar man på vad de här supermänniskorna åstadkommer – eller vill åstadkomma, så är det ju förändring. Det där hemska som de som vill bevara den nuvarande ordningen bävar inför.

Och det är ju hoppfullt. Vi står på Avengers sida mot Thanos idé om god fördelningspolitik. Här är vi tillsammans starka. Alla har samma osvikliga rätt till liv. Orättvisor är värda att kämpa för. Det är till och med vår plikt. Hippieflum.