UmeåMolnigt

Umeå Tidning

Populärkultur är dålig propaganda

Krönikor · Publicerad 06:50, 12 sep 2018

Orättvisor och egoism är dåliga grejer. Något som populärkulturen propagerat och berättat i typ allt från Charlie Chaplin till Thor. Men ärligt, det här med propaganda verkar typ inte funka… alls. Alla som letar baklängesbudskap i låtar kan andas ut.

Jag menar. Om det nu skulle fungera. Skulle det se ut som det gör? Skulle vi vara okej med att de starkare blir allt starkare och fortfarande tro att fattiga får skylla sig själva? På film är det ju såhär superskurken tänker. Barnböcker är expert på det här och visst försöker också den värsta nyliberalen fostra ett barn till att saker ska vara rättvisa? Eller så tycker ni det är okej att ert barn snor alla spadar i sandlådan. För att hen är stark, vågar göra vad hen vill och tar för sig.

Tarvligt exempel, men det här med barnuppfostran är intressant när det gäller småbarn. »Dela med dig«, »var snäll«, »du får inte ta andras grejer«. Helt tvärtemot vuxensamhället ju.

I den allra mesta populärkulturen lär vi ut samma sak. I film efter bok får vi ta del av hur orättvisor bäst bemöts genom att utjämna dem. Och att ett samhälle styrt av rädsla också blir ett farligt samhälle. I ett samhälle genomsyrat av utsatthet eller rädsla snarare än gemenskap är det betydligt lättare att peka på någon annan än att själv orka förändra. Som i Nazityskland.

Den moderna filmklassikern »American History X« (1998) skildrar en våldsspiral men rannsakar också individuella påverkansfaktorer och det amerikanska samhället som en grogrund för motsättningar. Ur ett svenskt perspektiv är »American History X« kanske mer aktuell nu. Känslan av maktlöshet är avgörande i hur vi söker egen trygghet på bekostnad av andras. Det är en förklaring av många på varför vi inte klarar att sträcka ut en hand till de som flyr från ruskiga förhållanden. Fruktansvärda miljöer där vi själva skulle gått under eller på alla sätt försöka ta oss ifrån – även om det innebar att tigga, muta eller slå oss fram.

Så visst är det konstigt. Trots alla konspirationer om en vänstermedia där vanlig humanism ses som dålig marknadsföring av det personliga varumärket, så tycks ingen bli särskild styrd av nämnda vänstermedia. Folk agerar fortfarande utifrån sina egna rädslor, eller sitt egenintresse. Det skulle aldrig Bamse, Katniss Everdeen, Avengers eller Alfons Åberg göra. Men som sagt, om vi inte lär av historien – varför skulle vi lära av fiktionen?