UmeåMulet

Umeå Tidning

Generation perfekt kan få det tufft som föräldrar

Krönikor · Publicerad 11:00, 16 maj 2018

Mitt i det kaos som är familjeliv sitter jag och läser en artikel i Modern psykologi om unga perfektionister.

Brittiska psykologiforskare har i en genomgång av 150 studier funnit att perfektionismen bland unga människor ökat markant mellan 1989 och 2016. Under samma period har även den psykiska ohälsan i den här gruppen ökat.

Vetenskapens värld i SVT snuddade för ett par veckor sedan också vid ämnet i ett inslag om mobiltelefonanvändande kopplat till psykisk ohälsa bland unga, men där undvek man samtidigt att slå fast att mobiler och sociala medier skulle vara ensam bov i dramat. Många unga tycks uppleva att de lever i ett vinna eller försvinna-samhälle oavsett mobilen, där endast det bästa är gott nog.

Sociologen Linda Hiltunen vid Linnéuniversitetet har skrivit avhandlingen »Lagom perfekt: Erfarenheter av ohälsa bland unga tjejer och killar« och i artikeln i senaste numret av Modern psykologi förklarar hon att mycket handlar om status och relationer och att »…alla strävar efter normen där det övergripande mönstret handlar om att vara utåtriktad och ha en kropp formad efter smalhetsideal, speciellt för tjejer. Man ska också ha många kompisar, en partner, märkeskläder eller unika genomtänkta kläder. Man ska vara duktig på någonting, i skolan eller någon fritidsaktivitet, och gärna ha lite ledaregenskaper. Det är mycket som måste vara perfekt«.

Jag blir helt matt bara av att ta del av alla dessa krav och kan bara ana hur det måste vara att försöka leva upp till detta.

Perfektionism kan väl vara av godo ibland, men risken finns att det leder till ett osunt kontrollbehov – kanske på flera områden i livet. Och livet går inte att kontrollera.

Som heltidsarbetande förälder är det många gånger man tvingas slänga sig på marken för att fånga en eller två av alla de där bollarna man försöker hålla i luften. Ibland händer det till och med att man bara kurar ihop sig under ett enda stort smärtsamt bollregn som rasar ned över en. Men någonstans tänker jag att det är sånt som är livet; att borsta av sig, försöka känna att man duger, resa sig upp och börja jonglera igen.

En av mina bästa väninnor, en fyrabarnsmamma, frågade sin kollega hur det går att ha ett tvillingpar i toddlaråldern och ytterligare ett väldigt litet barn. Hon bara älskade svaret hon fick: »Det går, men det går inte alltid bra«.

Jag tänker att föräldraskapet antingen kan hjälpa den nya perfektionistiska generationen att släppa efter, eller så kan det stjälpa dem totalt när de med järnhand försöker få kontroll på barn, städning, jobb, aktiviteter, relationer, ekonomi och sin egen snygghet.

Det kan vara bra att påminna sig om att perfektion ofta är väldigt ointressant och tråkigt, inte bara i konstens värld. Perfektion kan hämma själva livet.