UmeåMolnigt

Umeå Tidning

En högtidsstund som inte går att återskapa vid en dator

Krönikor · Publicerad 06:50, 12 sep 2018

Några dagar innan valdagen springer jag in i en lång kö i södra entrén på NUS. Trots att jag kommer direkt från en lunch med en väninna som förklarat att hon sett till att förtidsrösta av rädsla för att bli akut sjuk eller att något annat oförutsett ska inträffa under söndagen, så förstår jag först inte vad det är folk köar till.

När poletten trillar ned inser jag samtidigt att vallokalen på sjukhuset möjliggör för min mamma, som är inlagd, att rösta. Vi behöver bara ta hissen ned från vårdavdelningen.

Valarbetaren jag pratar med försäkrar också att röstkortet inte är nödvändigt, de kan skriva ut ett nytt på plats. Ett utskrivet röstkort från en dator är ungefär så high tech som själva röstandet blir år 2018 och det kan vara lite svårt att förstå. Varför gömmer vi oss fortfarande bakom gröna skynken med pennor och papperslappar när nästan alla har digitala id-kort i mobilen och sköter shopping, bankärenden, deklaration och så mycket annat över nätet? Varför köa i en timme?

Det är helt enkelt så att inga digitala system är tillräckligt säkra och även om man skulle lyckas ta fram ett sådant så ska val i Sverige ska vara fria och hemliga. Inför höstens val sa regeringen nej till ett förslag om försök med internetröstning i ett antal kommuner och anledningen var att risken att väljare påverkas, av exempelvis andra familjemedlemmar, är för stor.

Bakom det gröna skynket är du ensam och det finns ett stort demokratiskt värde i det. Ett val på papper kan heller inte hackas.

Bortsett från att det inte ännu finns någon säker teknisk lösning, så
tycker jag att det finns ett värde i
att i egen hög person ta sig till en vallokal – att möta andra och faktiskt se det engagemang och höga valdeltagande som råder i Sverige. Det är en högtidsstund som inte går att återskapa ensam vid en dator.

Dessutom har det ju blivit smärtsamt tydligt att många människor i det här landet är i skriande behov av fler tillfällen att se sina medmänniskor i ögonen.