Umeå-6°Molnigt

Umeå Tidning

Det ljuva livet is no more

Krönikor · Publicerad 07:00, 13 jun 2018

Ja, jag är gammal. Så gammal att jag automatiskt kallas till en hälsoundersökning. Och det var väl bra. För den skvallrade om att jag måste lägga om livsstil.

Hej då la dolce vita.

Min vårdcentral. Jag träffar två sjuksköterskor. Vi pratar lite om hur jag mår och de tar några prover. Sedan får jag gå in i väntrummet och fylla i en enkät, tjock som en telefonkatalog (en liknelse bara oldies använder). Där sitter en annan man, eller gubbe, och gör samma sak. Han ser äldre ut än jag. Eller? Är. Jag. Så. Gammal. Nu?

Ett par veckor senare. Återbesök. Blodfetterna är för höga. Så även blodtrycket. Jag får med mig ett häfte: Kostråd vid höga blodfetter.

Mina senaste månader har inte varit hälsosamma, jag vet. Extrema faktiskt av olika anledningar. För mycket god mat, för mycket skräpmat, för mycket godis, för lite grönsaker, för lite frukt, för många krogbesök, för lite motion.

Men att det skulle visa sig så brutalt. Väckarklocka.

Någon dag senare ringer en läkare. Han har sett proverna och föreslår medicin. Jag slingrar mig. Förklarar att jag varit skadad i handleden i tre månader och inte kunnat spela padel 3–4 gånger i veckan som vanligt, att min lillebrorsa dött och att jag inte riktigt orkat ta tag i saker. Vi kommer överens om att skippa pillren så länge, att jag ska ändra på mitt leverne och göra nya tester om ett halvår. Och jag tänker att nu, nu måste jag skärpa mig. Ordentligt.

Jag slutar med smör på mackorna och mjölk i kaffet.

Kastar min dotters godis- och chipspåsar som är kvar i skafferiet efter helgen.

Köper hem minimorötter att knapra på som mellis.

Börjar ta trapporna i stället för hissen. Äter fil till lunch i stället för junk hos köttclownen.

Tar lite längre promenader med hunden.

Tackar nej till lockrop från barstolar.

Slutar med kakor till kaffet.

Raderar kortnumret i mobilen till kvarterspizzerian (som om jag inte skulle kunna det utantill efter att ha ringt dit minst en gång i veckan i fem års tid).

Börjar spela padel igen (trots lite värk i handleden).

Och, det går ju. MEN INTE ÄR DET ROLIGT (jo, padeln förstås, men det andra …). Det är torftigt – och tomt på kickar. Det är också något irriterande med att hälsans ambassadörer ska få rätt. Jag ser dem framför mig med sina pekfingrar och förmaningar och vad var det vi sa. Det går alltså inte att slarva hur som helst och komma undan med det.

Tur att den musik jag lyssnar på inte påverkar min hälsa negativt (så länge jag inte har för hög volym och riskerar nedsatt hörsel). För att balansera mitt nya och präktiga liv streamar jag därför just nu mest Pusha T:s senaste album, Daytona, där han skryter om att han langat mest droger av alla rappare.

Något kul ska jag väl få ha kvar, tänker jag, samtidigt som jag tar en banan i stället för en Snickers till kaffet.

Orring: »Vi får lov att tacka för oss«

Umeå tidning läggs ned. Det beslutades förra veckan. – Jag tycker att vi som jobbat med det här projektet kan känna stolhet över vad vi åstadkommit, säger Erik Orring,...