Vill att fler vågar prata om komplikationer

Nadine Johansson födde sitt första barn för cirka åtta veckor sedan. En händelse hon och hennes sambo såg fram emot, men upplevelsen blev dock allt annat än angenäm. Totalt spenderade hon sju dygn i sjukhussängen.
Nu vill hon uppmana fler till att tala mer om komplikationer som kan uppstå till följd av förlossningar.


Hon beskriver själva graviditeten som lång. På grund av foglossning sjukskrevs hon tidigt så när hon 13 dagar efter beräknat datum kände att förlossningen var på gång var förväntningarna höga.
Förlossningen blev utdragen och efter ett dygn utan sömn fick hon ryggbedövning på natten, närmare bestämt epiduralbedövning. Den hade dock ingen effekt så en ny sattes vid femtiden på morgonen.
– Då sa sköterskan att jag skulle få sova några timmar och jag somnade direkt.
Men bara en timme senare var det passbyte och en barnmorska kom in och meddelade glatt att »här ska vi föda barn«.
– Jag hade då jätteont i huvudet och kände hur epiduralen började släppa, vilket jag tyckte var konstigt eftersom jag bara haft den en timme.
Barnmorskan undrade om Nadine kunde vända sig om, men smärtan i nacke och bröstrygg hindrade henne.
– Det blev då uppenbart för personalen att jag hade postspinal huvudvärk, som berodde på att ryggvätska från ryggmärgen hade läckt ut. Det hände när nålen för epiduralen sattes in.

Nadine beskriver barnmorskan som helt suverän, stödjande både för henne och sambon, bra på alla sätt och till slut föddes sonen.
– Ut kom han efter 36 timmar, efter det började det bli olidligt.
Nadine med familj flyttades till BB. Där avlöste problemen varandra. Bland annat blev hon sämre under natten, vilket oroade en narkosläkare. Möjligen kunde det handla om en blödning eller infektion så han bokade magnetröntgen.
– Jag blev genast nervös, jag hade inte tagit in vad som hade hänt då.
Hon släpade sig in på toaletten, vilket skulle visa sig bli det sista toalettbesöket på en vecka. Magnetröntgen tog tid och innebar en anspänning. Väl tillbaka i rummet låg Nadine med dropp. Vid middagstid påtalade hon att hon behövde kissa, men inget hände. På kvällen sa sambon till personalen igen.
– Jag tömdes på 1600 milliliter urin. Min livmoder var tilltryckt av urinblåsan, det var inte okej. Jag fattar inte att jag inte hade mer ont, förmodligen tog huvudvärken överhand.
Nadine och hennes sambo kände sig inte hörda av personalen, som de inte tyckte verkade känna till de komplikationer hon råkat ut för.
– Jag vill inte peka ut någon, men personalen på nästa pass hade uppenbarligen inte läst att jag blivit tömd och skulle ligga i planläge, inte ha mer dropp och så vidare. Jag tappade förtroendet och ville inte vara kvar.

Totalt blev det sju dygn på BB. Nadine konstaterar att det var tur att hennes sambo kunde vara med hela tiden och att hon själv är undersköterska.
– Jag fick komma med förslag nästan varje dag om olika saker.
Hon tycker att kommunikationen med personalen och informationen om vad som ska hända fungerade bristfälligt. Däremot är hon noga med att poängtera att enskild personal var fantastisk och stödjande.
Vad skulle du vilja ha varit annorlunda på BB?
– Mer kommunikation och bättre relation till vårdpersonalen. Att personalen ser efter mitt behov av vård och att det ansvaret inte hamnar på mig.
Efter uppmaning från personalen har Nadine anmält både den postspinala huvudvärken och urinblåsan. För att bearbeta sin upplevelse bloggar hon om den.
– Ju mer jag pratade med mina vänner så blev det uppenbart att det finns låg kunskap om komplikationer. Varför pratar vi inte om det? Jag vill att vi ska kunna prata öppet om det här. Jag har drabbats, varför ska inte andra ta del av det för att förbättring ska kunna ske? Jag förstår inte skammen som finns. Det är normalt att föda barn, uppenbarligen är det vanligt att drabbas av förlossningsskador. Vi måste sluta förminska problem, som exempelvis urininkontinens efter förlossning. Det är ändå 2017. Vi ska våga prata med varandra, stötta varandra.
Elisabeth Glaas
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Läs mer: Avdelningschefen för Centrum för Obstetrik och Gynekologi förklarar varför vården brustit.för Centrum för Obstetrik och Gynekologi förklarar varför vården brustit.