Hild vet var tjädern finns

I rasande fart drar den irländska seten Hild fram i skogarna kring Hissjö. Plötsligt stannar hon och markerar för fågel. Några sekunder senare lyfter en tjäderhöna från backen.
– Fågeln trycker inte så hårt nu under lövfällningen, så det är svårare att komma till skott, förklarar jägaren och hundägaren Robert Ahlander.

Klockan är runt fem på eftermiddagen när Robert Ahlander och Nina Franklin lastar ut hundarna Hild och Bruno ur sina bilar. Båda är av rasen irländsk setter och används till jakt på skogsfågel och ripa. Settern söker ut i skogen runt hundföraren i jakt på fågel och när den hittar fågel markerar hunden och ställer fågeln, som trycker på kvar på marken i rädsla att bli upptäckt. Jägaren manar sedan på hunden vilket gör att fågeln lyfter så att jägaren får möjlighet att skjuta.
– I början av säsongen, innan lövfällningen, så är fågeln mer benägen att trycka. Vi var ute i helgen och då lyfte många tjädrar på runt 100 meters avstånd, så det kan bli ett liknande scenario i kväll, berättar Robert.
Han är utbildningsinstruktör i Västerbottens fågelhundsklubb, VBFK, och inbiten jägare. Med sig har han Nina Franklin som tillsammans med sin man Patrik köpte hunden Bruno rätt nyligen.
– Det är vår första hund. Vi hade funderat länge och var öppen för det mesta men visste att vi inte skulle ha tid att ta en valp. Så vi sökte en fågelhund som var runt året och till slut hittade vi Bruno.

Hunden Bruno kommer ursprungligen från Robert. Han sålde Bruno till en man som inte kunde ha kvar hunden och när Nina och hennes man sedan tog över Bruno så tog de kontakt med Robert.
– Han och klubben har varit guld värd för oss och ett otroligt stöd. Vi insåg nog inte hur mycket jobb det är, men det är otroligt roligt och all tid är värt det.
Promenaden går allt längre in i skogen. Robert och Nina turas om att släppa sina hundar i 15-minutersintervaller. När den ena hunden är lös och söker ut går den andra tålmodigt i lina i väntan på sin tur. Efter att ha passerat en glesare tallhed blir det allt tätare och äldre skog med inslag av myrmark. Robert förklarar att skogsfågeln gärna trivs i kantzonerna mellan myr och gammal skog. Plötsligt står Hild för något men innan Robert hunnit fram till hunden flyger en tjäderhöna mot säkerheten.

Stående fågelhundar har det i sig att markera, eller stå för fågel berättar Robert. Men det är inte bara att skaffa sig en hund och sedan gå ut i skogen – det ligger mycket jobb bakom en lyckad hund.
– Jag brukar säga att kilopriset på ripa är enormt. Settern har mycket jaktlust och det vi jobbar med är att bryta jaktbeteendet. Hunden och jägaren ska jaga tillsammans, säger han.
Exempel på träning är att lära hunden att stanna efter att den stött upp fågel, samt att den ska stå kvar efter skottet och invänta jägarens kommando på att få rapportera fågeln.
– Av säkerhetsskäl ska hunden stanna när fågeln lyfter och invänta apportkommando. Det kan finnas fler fåglar än den som flög upp och om hunden sticker så skräms de också upp.

Tjusningen med att jaga med stående fågelhund enligt Nina och Robert är dels att det är en aktiv jakt och ett samspel mellan jägare och hund men också att få se hunden utvecklas över åren.
– Att se hunden gå från valp till färdig jakthund är stort. Eller när man får gå på första ståndet och får fälla den där fågeln för unghunden. Det är en härlig känsla, menar Robert.
– Det som också lockade oss till fågeljakten är att det är lättillgängligt, varierat och det behövs inget jaktlag. Dessutom går det att utöva både morgon och kväll och man får vara aktiv under jakten. Sedan är settern en fin familjehund och bra med barn, vilket är viktigt för oss, fyller Nina i.

Det ska bli mer fågelkontakt innan det mörknar, men än en gång lyfter fågeln för tidigt. Färden går vidare mot en bergsknalle där en kamrat till Robert sett fågel tidigare under kvällen. Bruno och Hild fortsätter att turas om att söka av och båda verkar tycka att det är en nitlott att få gå i lina medan den andre får springa fritt.
Nina berättar att hon tror det är klokt att som nybliven ägare till en fågelhund ta hjälp med träningen för att få tips och råd. I våras var de med till fjällen tillsammans med VBFK för att träna att jaga på ripa. Klubben har ett tillstånd av Länsstyrelsen som innebär att de får träna med hundarna på vårens ripkullar. Inget skjuts, men hundarna får träning.
– Det är lättast att jaga in hundarna på våren när riporna är trygga. Klubben arrangerar träningen men alla är välkomna, säger Robert.
Det blir allt mörkare i skogen och det är dags att gå tillbaka. I kväll klarade sig fåglarna men enligt Robert är det inte viktigt att fälla fågel.
– I början när en hund jagas in är det viktigt att alla moment i jakten går rätt till så att hunden känner att den gör rätt, och då kan det vara viktigt att också fälla fågel. Men för mig är det inte det som är grejen. Jakt med stående fågelhund handlar mer om arbetet tillsammans med hunden och att hunden hittar fågel att stå för. Att skjuta är inte prio, säger han.

För den som har tankar på att skaffa en stående fågelhund så tycker Robert att man ska vara medveten om hur jakten går till och om man har möjlighet följa med någon ut på jakt.
– Man vet inte förrän man testat. Kanske passar trädskällarjakten bättre? Vi har haft dem som följt med oss på ripinventeringen för att se hur det är. Men bestämmer man sig sedan för en stående fågelhund så får man verkligen en bra jaktkompis och en vän för livet.
Johan Engman
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.