Åsa Norin – årets vinnare av Guldpippin

Alla vet hur skönt det kan vara att hitta en vän när man är ny i ett sammanhang. Man känner sig välkommen, mer avslappnad och märker hur fler dörrar öppnas. Vikten av att hitta vänskap när man är ny i ett land och i en stad går därför inte att överskatta. Åsa Norin, initiativtagare och samlande kraft i nätverket Vän i Umeå, har tilldelats Umeå tidnings pris Guldpippin.
– Jag känner mig så himla glad över det här priset. Jag är också glad över att det arbete vi gör tillsammans verkligen gör skillnad, säger hon.

Umeå tidning delar för första gången ut priset Guldpippin, ett pris som ska vara årligen återkommande och som syftar till att uppmärksamma någon som gör gott för staden.
Åsa Norin arbetar som diakon vid kyrkan på campus sedan 2005. Hon är utbildad socionom och har även arbetat som kurator på studenthälsan vid Umeå universitet. För snart fem år sedan var hon en av initiativtagarna till nätverket Vän i Umeå där nyanlända från olika länder matchas ihop med etablerade svenskar. Nätverket har sedan dess utvecklats och växt till att i dag involvera runt 1 400 nya och gamla Umeåbor på olika sätt.
– Åsa är den initierande kraften och en energispruta. Om det ska hända någonting riktigt bra så behövs ett stabilt personlig engagemang som finns där över tid. Åsa har varit den kärnan och vi tycker att det är riktigt bra att hon får det här priset, säger Bjerre Ljungberg, en av tolv personer som tillsammans med Åsa Norin ingår i ansvarsgruppen för Vän i Umeå.

Hon beskrivs som en sammanhållande kraft, någon som har en bärande roll utan att vara dominerande. Åsa själv är noga med att framhålla att de är många som arbetar med Vän i Umeå och som ser till att kontakter knyts och att aktiviteter styrs upp. Nätverket samarbetar även med ett antal kyrkor, studieförbund och idrottsföreningar samt Rädda Barnen, Röda Korset, KFUM, Ögonblicksteatern, Sensus, Humanisterna, Unbound, Bokcaféet Pilgatan, Umeå Teaterförening, Internationella kvinnoföreningen och Rotary.
– Det här kan växa och blir hur stort som helst egentligen så länge folk anmäler sitt intresse, säger Åsa Norin.
Vän i Umeå startade i liten skala 2011 som ett försök att göra någonting för ensamkommande flyktingbarn.
– Men vi kände då att det var ett för stort ansvar att ta oss an ungdomar och bestämde oss för att börja med vuxna personer, förklarar Åsa Norin, som varit med från start.
– Den grundläggande tanken var att började fundera över var de naturliga mötesplatserna fanns och hur man lär känna varandra. Vi lever i en mångkulturell stad, men träffas aldrig, säger hon.

Att lära känna människor som kommer till Sverige från andra länder är någonting som länge varit en naturlig del av Åsa Norins liv. Hon växte upp i Lycksele och när hon var i tonåren på 1980-talet blev hennes familj en så kallad vänfamilj och fick kontakt med några personer från Chlie och Libanon.
– Vi har fortfarande kontakt med speciellt en av dem. Det har alltid varit naturligt att ha internationella relationer, berättar hon.
Engagemanget fortsatte när hon själv gifte sig och bildade familj.
– Vi har fyra pojkar och lärde på 1990-talet känna en familj från Irak som hade tre söner. En av deras söner läser på universitetet här och honom har vi mycket kontakt med. Pojkarna klickade verkligen och betraktar varandra i dag som bästa vänner.
Åsa Norin tycker att det är väldigt viktigt att ha personliga relationer med personer från andra länder.
– Vi har så mycket att lära av människor från andra kulturer, inte minst genom det sätt man umgås på. Det ger så mycket glädje och inspiration.
Sedan en tid tillbaka ägnar Åsa cirka 20 procent av sin tjänst som diakon och en hel del av sin fritid åt matchningsarbetet där hon parar ihop svenskar med invandrare. Det rör sig om både enskilda individer och familjer som söker vänner. Hon etablerar en första kontakt och sedan får de som anmält sig se till att styra upp egna träffar.
– Det är lättsamt på så sätt. De får själva sköta vänskapen och komma fram till hur de vill umgås.
Eftersom det varit, och fortfarande är, svårt att rekrytera svenska män till Vän i Umeå samtidigt som många som kommer hit är just unga män så har nätverket skapat gruppaktiviteter där man träffas och gör saker tillsammans i ett större sällskap. Grupperna får själva bestämma vad de vill göra och där finns många engagerade som är med och styr upp olika evenemang.
– Vi har även startat rena fotbollsgrupper som träffas varje lördag och beachvolleygrupper som ses varannan söndag. Där handlar det om grupper utifrån intresse och vi arrangerar även bakning, cykelutlärning och odling, berättar Åsa.
Det ska vara enkelt och obyråkratiskt. Nätverket är också noga med att påpeka att det inte handlar om att svenskarna är några sorts volontärer utan dessa möten är tänkta att berika båda grupperna.

Nu när nätverket är så pass etablerat har de engagerade känt sig mogna att även ta sig an ensamkommande ungdomar. Åsa har varit ute på gymnasieskolor och informerat och intresset kring möjligheten att hitta nya kompisar är stort.
– Det jag vill förmedla är att det inte är någon jätteinsats. Många ensamkommande ungdomar söker inte bara kompisar utan även familjer att lära känna och då kan det vara en ganska enkel grej att bara ta med en person till när man ändå ska åka i väg och bada eller åka på utflykt. Eller att ett kompisgäng plockar upp en eller två till i gemenskapen. Och jag kan lova att du blir berikad.
Sara Lundvall
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.