Lyckokänslor på 4000 meters höjd

På 4 000 meters höjd kastar sig Anton Arvidsson ut från ett flygplan för första gången. En minuts fritt fall senare drar han skärmen och flyger sakta ner mot Umeå flygplats.
– Det var det sjukaste jag någonsin gjort. Det var så konstigt, och nu ska jag upp igen. Man är ju dum i huvudet, säger han euforiskt efter han har landat.

Tisdagkväll. I klubbhuset hos Umeå fallskärmsklubb har eleverna samlats för näst sista kursen innan det är dags för att för första gången hoppa fallskärm på lördag.
I ett par veckor har de pluggat teori hemma och drillats två kvällar i veckan av instruktörerna på fallskärmsklubben. Den här kvällen går hoppmästaren Johan Hedman igenom hur vinden påverkar inflygningen med skärmen och turbulens. Vindens riktning och styrka avgör hur inflygningen ska ske, och landning ska alltid ske i motvind.
Markus Gustafsson och Pontus Johansson har kört fram och tillbaka från Skellefteå för att kunna gå kursen.
– Vi hoppade tandemhopp för skojs skull förra sommaren och då väcktes idén att faktiskt börja hoppa själva, berättar Pontus som ett par dagar innan själva hoppningen inte är speciellt nervös.
– Men det blir nog mer nervöst på lördag, säger han.
– Ja, jag är nog mest nervös över landningen. Den känns svårast att träna på i förhand, säger Markus Gustafsson.
Anton Arvidsson går också kursen. Han anmälde sig i sista minut en dag före den började.
– Det känns jättekul. Men det blir nog nervöst på lördag. Tanken på att kasta sig ut från ett flygplan känns konstig. Men jag har pratat i tre år om att börja hoppa fallskärm och nu har jag äntligen fått till det.

Hoppmästaren Johan Hedman beordrar gruppen att gå ut. Det är dags att träna flygning med skärm. På gräset utanför klubbhuset får deltagarna träna två och två. Den ena är skärm och den andra styr skärmen med kommandon medan kursledarna Johan, Linda Widman och Mikael Andersson rapporterar vilken höjd deltagarna är på. Målet är att simulera en inflygning med skärm till landningsplatsen och avsluta i motvind. Allt ska klaffa innan lördag.
Lördagmorgon. På golvet inne i klubblokalen sitter Markus, Pontus, Anton och de andra kursdeltagarna. Stämningen är god och de instruktörer som ska assistera vid hoppen förbereder sig. Bland deltagarna är det lite mer nervöst i dag än i tisdags.
– I dag är jag inte riktigt lika cool. Allt känns nervöst, men det är skönt att först börja med ett tandemhopp innan vi ska hoppa själva, säger Markus Gustafsson.
Peder Nyman, chefsinstruktör och kursledare, berättar att det är därför de får börja med ett tandemhopp.
– På en skala på ett till tio så ligger nog de flesta runt en åtta inför första hoppet. Tandemhoppet sänker stressnivån när de ska utföra sitt andra hopp själva. Men inför det tredje hoppet brukar de blir mer nervösa, då ligger de nog på nio och en halv, säger han och ler.
Under tandemhoppet torrtränar eleven och visar instruktören som hänger på ryggen hur han sedan ska utföra sitt eget hopp. Efter kursen ska eleven klara 16 godkända hopp innan den får licens.
– Att vara nervös är ett friskhetstecken. Skulle eleven inte vara nervös så blir jag nervös. Då funderar man på vad som är fel. Men vi utbildar dem metodiskt. Allt ska sitta i ryggmärgen innan de ska hoppa. Vi matar dem om och om igen, berättar Peder Nyström.

Fallskärmshoppning må verka dumdristigt men faktum är att säkerheten är relativt hög jämfört med andra sporter enligt Peder.
– Det är oerhört säkert. Sist någon drämde i backen på grund av materialet var runt tidigt 1990-tal. På senare år har det kommit en mängd säkerhetsåtgärder. Till exempel så fälls skärmen ut automatiskt om hopparen inte dragit den vid en viss höjd, säger han.
Trots att Peder Nyman har över 1 000 hopp i bagaget så finns det en anspänning även bland rutinerade hoppare.
– Speciellt efter vinteruppehållet. Då är man extra nervös, säger han.
Han får medhåll av Peter Johansson som hoppat sedan 2012.
– Jag var rätt kaxig när jag gick kursen. Men efter mitt första hopp så åkte jag upp igen, och det slutade med att jag följde med planet ner igen. Sedan tog det två–tre månader innan jag hoppade igen. Men jag ville verkligen det här, och kämpade hårt för att ta mig tillbaka och våga igen och till slut gick det. Fallskärmshoppningen har gjort mig ödmjuk och jag har lärt mig mycket om mig själv tack vare den, säger han.

Det är dags för första tandemhoppet. Kursdeltagaren Anton Arvidsson som aldrig hoppat tandem förut är först ut. Planet lyfter och 20 minuter senare är de på rätt höjd och uppe bland molnen på 4 000 meter hoppar han ut med instruktören på ryggen. Efter en minuts fritt fall åker skärmen ut och lite senare landar de snyggt några meter från krysset som markerar landningsplats.
– Det var det sjukaste jag någonsin gjort. Det var så konstigt, och nu ska jag upp igen. Man är ju dum i huvudet. Känslan går inte att jämföra med någonting annat, säger han euforiskt, och hade han inte haft öron hade leendet aldrig tagit slut.
Men glädjen sätts på paus. Chefsinstruktören Peder Nyman berättar att Anton ska upp direkt igen för att göra sitt första egna hopp.
– Känns det bra, går det för fort? frågar Peder medan han håller Anton om axlarna.
– Nä, vi kör, annars ångrar jag mig, svarar Anton med ett leende.

Det första egna hoppet görs under uppsikt av två instruktörer. Eleven och instruktörerna hoppar ur flygplanet tillsammans och under det fria fallet hjälper instruktörerna eleven att hålla balansen genom att hålla i eleven. När eleven närmar sig 1 500 meter rycker han skärmen och flyger sedan ner skärmen själv.
När Antons plan befinner sig i luften ska andra flygplan och en helikopter landa på Umeå flygplats vilket gör att Anton och hans flyg får vänta lite längre än vanligt. Men till slut dyker planet upp ovanför flygplatsen och Anton hoppar ut. Knappt en minut senare åker skärmen ut och instruktörerna släpper Anton och drar sina skärmar. På den blå himlen glider tre skärmar ner.
– När skärmen vecklades ut så skrek jag rakt ut. Först visste jag inte riktigt var jag befann mig. Sedan såg jag flygplatsen bakom mig. Då blev jag lugnare och styrde mot rätt håll. När jag kom närmare mark och klubbhuset blev det fullt fokus.
På marken följer alla Anton. Hans skärm kommer allt närmare marken. Vid 300 meters höjd passerar han klubbhuset och flyger mot tornet. Innan taxibanan vänder han runt mot vinden och går in för landning. Han passerar landningskrysset med 100 meter, sedan drar han ner linorna och bromsar när han är fem meter över marken. Han bromsar in, faller sakta ner och landar perfekt på fötterna. Han drar i väg ett glädjetjut ett par sekunder senare. Anton Arvidsson har precis gjort sitt första godkända fallskärmshopp.
Johan Engman
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.