Mor och dotter fick barn som tonåringar

Det är vanligast att en kvinna föder sitt första barn när hon är mellan 25 och 29 år. Jennica Björk och Anne Björk, mor och dotter, har dock båda fått sitt första barn i sena tonår.
– Mamma är min bästa vän. Jag har ringt hur många gånger som helst och frågat om allt. Vi har kunnat prata om allt, säger 23-åriga Jennica, som nu har tre små barn tillsammans med maken Jakob.

I hallen till trerummaren i Röbäck trängs små cykelhjälmar och en massa kepsar på hatthyllan. Fyraårige Melwin springer fram och möter oss i dörren tillsammans med lillebror Viggo, två år. Ungefär samtidigt sträcker mamma Jennica fram sin lediga hand för att hälsa. På höften bär hon lilla dottern Helmi som ler stort.
– Hon ska snart fylla ett år, berättar Jennica.
På en byrå i vardagsrummet står ett inramat collage med bilder på barnen och texten "Det enda som är bättre än att ha dig som mamma är att mina barn får ha dig som mormor". Det är en tidig morsdagspresent till Jennicas mamma Anne, som den här dagen tagit tåget från hemmet i Örnsköldsvik för att kunna sitta barnvakt på kvällen.
– Vi firar ettårig bröllopsdag i dag, jag och Jakob, och ska ut och äta på Båten, berättar Jennica, som känner det som en extra trygghet att vara gift nu när de har tre barn tillsammans.

Det unga paret slungades in i familjelivet tidigt och hade bara känt varandra i tre månader när Jennica upptäckte att hon var gravid med första barnet. Hon var då nyss fyllda 18 år och gick andra året på gymnasiet.
– Jag blev lite chockad, men samtidigt jätteglad. Det var väldigt självklart från början.
Att berätta om tonårsgraviditeten för mamma Anne Björk var ingen stor sak.
– Visst blev det en överraskning, men jag var inte alls orolig. Jag visste att hon skulle klara det och de har hon ju gjort gjort också, säger Anne, som själv fick sitt första barn som 18-åring.
– Jag har försökt tänka vad det var som var jobbigt med det, men jag hittar ingenting. Jag kunde inte språket och hade inga kompisar i Sverige då, så när lillpojken kom tänkte jag: "Yes, nu får jag någonting att göra".
Anne kommer ursprungligen från Åbo i Finland och fick första barnet 1981. På den tiden var det lite vanligare med tonårsmödrar. Siffror från 1973 visar att drygt 15 procent fick sitt första barn som tonåring, medan det 2014 bara var 2,4 procent.
Både Jennica och Anne ser dock bara fördelar med att ha fått barn tidigt.
– Jag tycker att det är väldigt många fördelar med att vara en ung förälder. Jag älskar till exempel att hitta på saker med barnen, leka, vara på lekland och bada. Rent kroppsligt tror jag också att man återhämtar sig bättre efter en graviditet om man är ung, säger Jennica.
Det enda negativa hon kan komma på är ilskna kommentarer som nättroll lämnat på hennes blogg och att hon tappat några kompisar på vägen.
– Vi levde så olika liv att vi gled i sär, men jag har ju fått nya vänner som också har barn. Vissa har även börjat komma ikapp.

För Anne, som förutom yngsta dottern Jennica har ytterligare tre barn, har valet att skaffa barn tidigt inneburit att hon vid 53-års ålder kan betraktas som en ung mormor. Hon fick första barnbarnet redan när hon var 40 år och ser nu fram emot barnbarn nummer 13 till hösten.
– Det gäller att ha bra kondis. Jag tränar på gym tre, fyra gånger i veckan och gillar att leka med barnbarnen. Vi brukar vara på simhallen och köra bobbycar ihop. Det känns roligt eftersom det blir roliga minnen för barnen – och jag njuter.

Medan många i dag väntar med att skaffa barn tills de utbildat sig och skaffat ett fast jobb, ser livet lite annorlunda ut för den unga familjen i Röbäck. Jennica har varit hemma på heltid med barn sedan hon hoppade av gymnasiet och alltid haft lägsta föräldrapenningsnivån. De är även lite trångbodda i sin trea, har dubbelsängen i vardagsrummet och drömmer om att i framtiden kunna flytta till ett hus.
– Men jag har inte upplevt det som jobbigt med ekonomin. Jakob har alltid jobbat och det handlar lite om prioriteringar. Vi har alltid klarat oss och köper ingenting onödigt, berättar Jennica som planerar att ta körkort och siktar på att snart komma ut i arbetslivet.
Samtidigt som Melwin klättrar upp i hennes knä och ber att få bli killad på ryggen, berättar Jennica att hon gillat att en gång i veckan besöka en öppen förskola för unga föräldrar.
– När jag någon gång var på vanlig öppen förskola var ju många äldre än mig och jag kände jag inte att jag kunde sitta och prata om jobb och sånt med dem. Jag kände inte igen mig i det.
– Fast när jag varit på den för unga föräldrar har jag ändå alltid varit yngst och haft flest barn, skrattar hon.
Sara Lundvall
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.