Träning som är helt uppåt väggarna

Att kunna ta sig fram över alla tänkbara hinder, balansera på höjder och göra hopp som de flesta ser som omöjliga. Både den fysiska och mentala utmaning det utgör fick Felix Johannesson och Frida Fältman att falla för parkour i yngre tonåren. I dag är de både utövare och tränare. Umeå tidning hälsar på en träning de håller i för 9–11-åringar.

Det är onsdag, klockan är 18 och elva barn sitter samlade på en tjock madrass i Mariehemsskolans gymnastikhall. Ytterligare ett barn springer in och sätter sig bredvid de andra med ett litet skutt. Parkourträningen har börjat och i dag inleds den med kort teori och filmvisning med klipp på framstående utövare från hela världen. Moa Brodin räcker upp handen när en kvinnlig parkourfantom har visats.
– Jag blev så glad över att ni visade en tjej, säger hon.
Frida Fältman förklarar då att det finns gott om skickliga kvinnor som utövar parkour och både hon och Felix Johannesson är noga med att påpeka att alla de ser under filmvisningen är bra så sitt egna, unika sätt. Man använder sig av den eventuella erfarenheten man har av till exempel olika sporter eller dans.

Det är tydligt att förebilder är inspirerande och för Frida och Felix var det just deras förebilder som fick dem att vilja bli tränare också. De deltog i träningsgrupper själva och ledarnas kunnande blev en sporre för dem att vilja lära sig mer, både för sitt egna utövande och för att kunna lära ut. Till slut valde de att starta företag i slutet av 2014 och i dag håller de i kvällsträningar flera gånger i veckan där de lär ut grunden i parkour och de anordnar även workshops. De berättar att det finns så många fördomar om parkour. Att det är något "man bara far ut och gör", men det menar de är långt från sanningen.
– Det är mycket disciplinerad träning och vi tränar så mycket vi kan. Samtidigt är det väldigt fritt och man gör det helt på sitt eget sätt, säger Felix.
Frida berättar att det är en väldigt allsidig träning.
– Vi tränar kroppens naturliga rörelsemönster; klättra, hoppa, balanser, krypa, att vara mjuk. Alla kan hoppa ner, men vi tränar hur man landar mjukt så kroppen inte tar skada, säger hon.
Felix inflikar att det även handlar om mental träning eftersom man möter hinder – både fysiska och mentala. De tar exemplet höjdrädsla och balans.
– Vi börjar på låg höjd för att sedan höja. Vi jobbar från individens förutsättningar och hjälper till att bryta ner rädslorna, säger Frida.

Ungefär kvart över sex är filmvisningen och teorin klar.
– Vill ni träna nu? frågar Frida glatt.
Barnen är inte nödbedda. De flyger upp från madrassen och ställer sig i en cirkel kring Frida som inleder uppvärmningen med en "parkourdans", därefter följer 15 burpees och en uppvärmningsövning i armhävningsposition. Lätt rödblommiga och varma får barnen sedan gå in den delen av gymnastikhallen där en hinderbana byggts upp.
– I dag bryter vi inte ner övningarna utan ni får köra hela banan några varv, säger Frida.
Därefter går hon och Felix igenom banan och ger instruktioner: "Här ska ni sätta ner båda fötterna, men inte samtidigt. Försök få flyt.", "Här är det valfritt hur ni tar er över." och så vidare.

Barnen kör igång. De tar sig fram med en imponerande smidighet och kroppskontroll. Efter några varv stoppar tränarna och ger konkreta tips till hela gruppen, något som också sker individuellt under tiden de står i kön.
– Testa olika sätt där de är valfritt, kom ihåg att det inte finns ett rätt svar. Alla gör på sitt sätt i parkour, säger Frida.
Peppande tillrop sker hela tiden; jättebra flyt! Nice! När det så är tio minuter kvar av träningen adderas fysövningar i kön. Armhävningar, situps, höga upphopp med mjuk landning och att gå som en apa.
– När ni börjar bli trötta och kör i banan är det viktigt att ha ännu mer fokus, sänk hellre hastigheten och fokusera. Det ska vara säkert, säger Frida.
– Kom hela tiden ihåg att era rörelser inte ska vara en slump, man ska välja och veta vad man gör, säger Felix.
Efter träningen berättar Moa Brodin, 10 år, att hon blev peppad att börja med parkour efter att ha sett några utövare på stan.
– Jag tycker att det är jättekul och det hjälper mig i mina andra sporter, karate och handboll, säger hon.
Elisabeth Glaas
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.