Polishunden Alcatraz avväpnade pistolman

Den pistolbeväpnade mannen sträckte sig efter något innanför jackan.  Polishunden Alcatraz reagerade blixtsnabbt och avväpnade honom.
– Om jag inte haft hunden hade jag skjutit. Det måste man göra i det läget. Det är den bistra sanningen, säger hundföraren Daniel Risberg.

Det var vid 19-tiden lördagen den 20 februari som ett vittne ringde in till polisen i Umeå med uppgifter om en pistolförsedd man på Berghem. Polisen Daniel Risberg åkte upp till området tillsammans med sina två hundar.
– Jag kollade lite kända adresser och hittade två personer sittande i ett trapphus där den ene stämde in på signalementet. Jag beordrar honom att komma ut och hålla händerna synliga. Samtidigt backade jag mot bilen för att öppna luckan och ta ut hunden, berättar han.
Daniel noterade att mannen, som var i 25-årsåldern, hade någonting innanför jackan och när han plötslig gjorde en rörelse med handen in mot jackans öppning skedde allting väldigt snabbt. Polishunden Alcatraz reagerade direkt och bet mannen i sidan, varpå han tappade vapnet.
– Jag tror att hunden reagerade innan jag hann ge order om det. Han gick på rörelsen.
Pistolen visade sig i efterhand vara ett soft air gun, som såg ut som ett riktigt vapen.
– Gärningsmannen hade väldigt tur att han bara blev lite hundbiten. Hade jag inte haft hunden hade jag skjutit. I det läget hinner jag inte avgöra om det är ett riktigt vapen eller inte, säger Daniel, som också berättar att den gripne mannen även bar kniv.
– Det känns skönt att jag slapp skjuta, att jag slapp ha det på mitt samvete.
Polishunden Alcatraz är nio år och går mot pensionering, men det är tydligt att han fortfarande är väldigt reaktionssnabb.
– Jag känner mig trygg med honom. Jag har haft honom sedan han var valp, det är det längsta förhållande jag haft, skrattar Daniel.
Det är första gången Alcatraz avväpnar någon med ett pistolliknande föremål, men ett antal knivmän har han tagit hand om genom åren.
– Nu efteråt grubblar jag en del på det som hände på Berghem. Framför allt på vad som kunde hänt den andra personen, men också för att jag har en dotter som jag vill komma hem till, säger Daniel.
Sara Lundvall
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.