"De som inte opereras har ungefär lika dålig livskvalitet som en reumatiker"

Ulf Gunnarsson, professor i kirurgi, vid Umeå universitet forskar om separerade magmuskler i samband med graviditet.
Enligt honom blir vissa kvinnor så pass bra av träning att de väljer att inte opereras, eftersom det rör sig om en komplicerad operation.
– Det är inte en helt ofarlig operation, säger han.


När Ulf Gunnarsson började forska om rektusdiastas för tio år sedan var den här typen av operation ingenting som den offentliga vården ägnade sig åt. De kvinnor som hade råd kunde köpa en operation hos en plastikkirurg.
– Då gjorde vi en studie där vi lottade hundra patienter att antingen träna eller att opereras med nät eller sutur. Då såg vi att de som inte opereras har ungefär lika dålig livskvalitet som en reumatiker och de som opereras får till och med något bättre livskvalitet än en jämnårig, vilket nog beror på att den som varit sjuk gläds mer åt att vara frisk, säger han.
Träning kan dock hjälpa vissa så pass att de väljer att inte operera sig. Men för många andra, vanligvis redan vältränade personer, är ökad träning ofta lönlöst.
Forskningen, som han bland annat bedrivit tillsammans med docent Karin Strigård, har lett till att det i dag är väldigt mycket lättare att få en operation inom offentlig verksamhet.
– Den har även påverkat metodvalet. Jag hörde till de som först trodde att man skulle använda nät, men vår forskning har visat man man inte bör göra det. Man ska sy ihop.

Enligt Gunnarsson fanns väldigt lite vetenskap kring rektusdiastas innan forskningen vid Umeå universitet.
– Jag tror egentligen inte att skadan varit okänd tidigare, men den har inte diskuterats eftersom sjukvården tyckt att det är smällar man får ta eller att det är ett normaltillstånd.
Hur många som drabbas går inte att säga i dagsläget eftersom det inte finns någon diagnoskod för skadan i Socialstyrelsens register.
– Den räknas in i kategorin bråck och då kan det vara vad som helst. I praktiken kan vi inte säga hur många som lider av detta.
Att vid en så kallad efterkontroll hos barnmorskan, några veckor efter en förlossning, försöka fånga upp kvinnor med eventuell rektusdiastas anser Gunnarsson inte vara någon idé.
– Det är först efter ett år som en sådan här muskel ska ha gått ihop. När man gör de vanliga kontrollerna är det normalt med en ökad bredd. Men jag kan tycka att barnmorskor på mödravården kan informera kvinnor lite om att de här problemen kan dyka upp och att man då ska söka vård för att få hjälp, säger han.

Vad ska man vara uppmärksam på?
– Det som visar att man har något fel är att om man sätter hakan mot bröstbenen och sätter sig upp från liggande får man en limpa på magen och om man då samtidigt efter en graviditet får mer och mer ont i muskulaturen som håller kroppen rak ju längre dagen går, då ska man söka hjälp. Det är också vanligt att man får ont i ryggen och i muskulaturen runt där själva felet sitter.

Vad hoppas du att forskningen ska leda till fortsättningsvis?
– En generell förhoppning jag har är att de som lider av de här symptomen ska kunna få hjälp utan att det blir en massa krångel. På lång sikt hoppas jag att vi ska kunna förstå varför det blir så här och att man inte ska behöva operera utan att att man utvecklare en medicin som påverkar hormonsystemen, eftersom det i grunden har att göra med hormoner.
Gunnarsson påpekar att om patienten i huvudsak har estetiska problem bör man inte försöka övertala sjukvården att göra en sådan här operation.
–Vi återställer funktion, säger han.
Sara Lundvall
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.