Pubertal hysteri utan charm

Recension på biofilmen "Teenage Mutant Ninja Turtles 2".

Bio
Teenage Mutant Ninja Turtles 2
Regi: Dave Green
I rollerna: Megan Fox, Will Arnett, Tyler Perry m fl.
Betygsfglar1

Jag tillhör TMNT-generationen. Jag hade leksaksfigurerna, de tecknade filmerna och även live action-filmerna som kom tidigt 1990-tal. Så när nyinspelningen kom för två år sedan så blev jag till viss del charmad. Filmen var rätt usel men jag tror jag gav den en tvåa eftersom att det trots allt var kul att se mina gamla skalbeklädda barndomshjältar få liv igen. Ingenting kan dock rädda den här hysteriskt usla uppföljaren.

Leonardo, Donatello, Raphael och Michelangelo lever fortfarande i skuggorna trots att de när det sist begav sig räddade New York från ärkefienden Shredder. Drömmarna om ett "vanligt" liv ovan jord lever dock kvar. Bröderna får dock ge sig upp för att rädda inte bara New York den här gången utan världen då en Shredder på rymmen har slagit sig ihop med en galen forskare och ett monster från en annan dimension (minns ni Krang?). Två andra gamla skurkar väcks även till liv här i form av Bebop och Rocksteady.

Filmen är en hysterisk röra utan tanke eller charm. De "vanliga" skådespelarna med Megan Fox i spetsen är snyggposerande sopkvastar (varför gick normalt duktiga Laura Linney med på det här?) och redan minuter in i filmen blir det även smärtsamt tydligt att filmmakarna skjuter vilt utan sikte när det kommer till det komiska. Snittet landar på ungefär ett skämt var tionde sekund och inte ett enda landar rätt. Eller jo, ett. När Raphael hamnar öga mot öga med en vanlig sköldpadda och påpekar att "well, this is awkward". Och nu har jag spoilat det för ert eget bästa så att ni inte behöver kasta bort två timmar av era liv. Inte ens effekterna är snygga. Pubertal hysteri när den är som mest påfrestande.
Daniel Brännlund