Underhållning som inte räcker hela vägen

Recension på biofilmen "Alice i Spegellandet". 

Bio
Alice i Spegellandet
Regi: James Bobin
I rollerna: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham Carter m fl.
Betygsfglar3

Sex år har gått sedan Alice föll ner i Underlandet. Redan då hade man uppgraderat Alice från flicka till ung kvinna och nu har hon växt på sig ytterligare och är en sjöfarare av rang. Men när hon återvänder hem efter en lång resa visar det sig att hennes förre friare hotar med att ta hennes mors hus ifrån henne om hon inte skriver över sitt fartyg till honom. Inte nog med det, hon är önskad i Underlandet där Hattmakaren är utom sig av sorg då han vill återse sin förlorade familj som han ännu tror är vid liv. Alice återvänder men för att hjälpa hattmakaren måste hon tillbaka i tiden och tiden, visar det sig, är inte lätt att ha att göra med.

Tim Burton har lämnat över regissörsstolen till James Bobin och agerar här endast som producent. Ett bra val visar det sig då "Alice i Spegellandet" faktiskt är bättre än sin överdrivet hysteriska föregångare. Vad gäller storyn så är sig inte mycket likt från originalhistorien men jag gillar Alice i Mia Wasikowskas tuffare kostym. Filmens inledande 30-40 minuter är också härlig färgsprakande och tempofylld med små godsaker som ordlekar och knasiga figurer. Övriga skådespelare utöver Wasikowska gör också bra ifrån sig. Depps mer molokne hattmakare funkar förvånansvärt bra, Anne Hathaway och Helena Bonham Carters drottningar är lagom för mycket och Sasha Baron Cohen är underhållande i sin roll som "Tiden".

Efter en härlig inledning skiner dock den tunna storyn igenom. Det flamsiga och utdragna tidsresandet är fullt av nödlösningar och blir snabbt ganska tråkigt och hela paketet knyts i slutändan ihop med en välbekant och sockersöt rosett. Tyvärr. Den fina inledningen var värd ett bättre öde.
Daniel Brännlund