Seriens finaste stund

En recension fri från spoilers på "Star Wars: The Force Awakens" som hade premiär under onsdagen.
Bio
Star Wars: The Force Awakens
Regi: J.J. Abrams
I rollerna: Daisy Ridley, John Boyega, Harrison Ford m fl.
Betygsfglar4

Jag ska börja med att säga att jag inte är något superfan. Jag har alltid tyckt att originaltrilogin är mer charmig än bra och att den nyare prequel-trilogin är direkt usel. Ändå satt jag och njöt, pirrig som ett litet barn på julafton när jag såg "Star Wars: The Force Awakens". Jag gjorde ljud som "oooooh", "aaaaah", gapade och drog efter andan. Knuffade i min flickvän när det levererades snygga blinkningar och när gamla vänner gjorde cameos. Regissören J.J. Abrams gjorde samma sak med "Star Trek" som jag tidigare inte kunde ha brytt mig mindre om. Han visar upp en smått otrolig känsla när det kommer till att värna om dessa gamla klenoder och samtidigt förnya dem på ett smakfullt sätt. Han gjorde det väldigt bra med "Star Trek" och han gör det ännu bättre nu. Det är allvarsamt, mörkt och hotfullt men ofta väldigt roligt. Just humorn i dessa filmer är en svår balansgång, det kan lätt bli töntigt men Abrams sätter den klockrent. Två andra väldigt lyckade faktorer är de nya huvudrollerna. Långfilmsdebutanten Daisy Ridley är makalöst bra som den stenhårda skräpsamlaren Rey och John Boyega, från indiepärlan "Attack The Block", är klockren som den avhoppade Stormtroopern Finn. Dessa två hade kunnat bära filmen på egen hand men får trots det god hjälp av andra lysande stjärnor som Adam Driver, Oscar Isaac och delar av originalcasten. Harrison Ford må ha blivit gammal som gatan men hans stilfulla timing sitter än. Och så är det snyggt. Så jävla snyggt. Landskapen varieras väldigt uppfriskande, luftstriderna får ett extra lyft i dagsljus och ljussabel-striderna är brutala. Kraft över finess vilket gör dem än mer effektiva. Storymässigt känns "The Force Awakens" som en enda stor hyllning till filmerna från förr, kanske lite för mycket så för att den ska bli den där riktiga fullträffen. Men in min bok är det här likväl seriens finaste stund. Det är otroligt bra och avslutningen lägger upp för en fortsättning som kan bli ännu bättre. Jag längtar redan.
Daniel Brännlund