Intressant med pjäskänsla

Recension på biofilmen "The Hateful Eight" som har premiär under onsdagen.
Bio
The Hateful Eight
Regi: Quentin Tarantino
I rollerna: Samuel L. Jackson, Jennifer Jason Leigh, Kurt Russell m fl.
Betygsfglar4

I Quentin Tarantinos åttonde film stannar han kvar i den vilda western. Men där stannar egentligen likheterna med dundersuccén "Django Unchained" som han släppte 2012. Filmen inleds med att en prisjägare i form av Kurt Russell transporterar en fånge som ska hängas (Jennifer Jason Leigh). Under resans gång plockar diligensen mer eller mindre motvilligt upp några fripassagerare som alla tvingas söka skydd undan en rivig snöstorm. Sällskapet hamnar i en stuga där ett antal andra personer redan har tagit skydd. När väl alla är på plats fattas det snart misstanke om att inte allt står rätt till. Ingen tycks vara det de utger sig för och chansen för att alla ska lyckas rida ut stormen med livet i behåll är lika med noll.
"The Hateful Eight" går långsamt fram. Med en speltid på drygt tre timmar som till 90 procent utspelar sig inne i ett och samma rum kommer nog många att tycka att det går alldeles för långsamt fram. Upplägget gör att det känns som att man ser en pjäs och inte en film. Men jag gillar det helskarpt. Jag gillar den Cluedo-liknande pusselhistorien och dialogen är sådär förtrollande underhållande som kännetecknar en Tarantino-film att jag sitter med ett leende under stora delar av filmen och ibland även skrattar högt. Men det här är ingen komedi. Blodet sprutar som i en splatterfilm och kanske provocerar Tarantino mer än någonsin när han tydligt lyfter fram den tidens rasism och inte allt för sunda kvinnosyn. Skådespelarna är en blandning av gamla Tarantino-favoriter och i sammanhanget nya namn som alla gör bra ifrån sig, även om vissa balanserar på gränsen till överspel. Inte minst Jennifer Jason Leigh som jag ännu inte kan avgöra om hon är bra eller för mycket i sin hysteriska roll som fången i centrum. Den sparsamma miljön till trots är det även väldigt snyggt filmat och musiken av Ennio Morricone är magisk. "The Hateful Eight" är inte Tarantinos bästa film men kanske den mest intressanta och för mig flög de tre timmarna förbi. Men förväntar ni er en Tarantino-film i stil med "Django Unchained" eller kanske "Inglourious Basterds", då kommer ni att bli besvikna.
Daniel Brännlund