Allt jag gör när jag kör en fransk bil

Nöjeskrönika i Umeå tidning vecka 36.

Det är dags att kliva in i biktbåset. Ty jag har ljugit. Och därmed syndat. Må Gud förlåta mig. För en tid sedan skrev jag en krönika om att jag bara blir riktigt arg när jag spelar pingis och tennis. Det är fel. Enligt min dotter. Och hon har rätt. Till exempel händer det – ganska ofta om jag ska vara ärlig – att jag tappar humöret bakom ratten på min franska bil (som jag tror är något slags Peugeot).

Det kan vara en 70-plussare som kör för sakta. PENSIONÄRER BORDE INTE FÅ HA KÖRKORT. Eller någon formel 1-förare som lyckas köra snabbare än jag på E4. INTE KONSTIGT ATT FOLK KÖR IHJÄL SIG. Det kan vara hundra andra saker också. Till exempel paragrafryttare som alltid ska hålla hastigheten, även när det inte är någon trafik. Eller fartkameror som fångar mig när jag kör sakta men ändå för fort tydligen. Kan upplysningsvis berätta att 97 kilometer i timmen på 90-väg kostar 1 500 kronor. Det går, utan större ansträngning, att ha roligare för de pengarna. Jag har haft körkort i 30 år. Tog det taktiskt nog i Lycksele, som bara har ett trafikljus, annars hade jag väl inte fixat det. Under mina tre decennier som chaufför har det tyvärr blivit några hårda ord och barnförbjudna gester för mycket.

Topplistan – om jag censurerar bort de värsta snedstegen – skulle kunna se ut så här: 1) Gav fingret åt en kille som trängde sig före och tog min parkeringsplats uppe på taket ovanför gamla Systembolaget (mittemot nuvarande Eastern Palace). Blev biljakt genom stan, lyckades skaka av mig honom. 2) Tutade frenetiskt och länge åt en 90-årig kvinna som körde i snigelfart mitt på E12 och vägrade flytta på sig. Försökte slutligen köra om henne ändå. Blev folkrace och så vidare. 3) Hoppade ut ur bilen vid ett övergångsställe och jagade en tonåring som sparkade på min bil. Han hävdade – givetvis felaktigt – att jag glömt ge gång-trafikanter företräde. Rättrådiga medborgare kan ha synpunkter på att min dotter suttit bredvid mig åtskilliga gånger under liknande incidenter. Jag brukar tänka att det är bra att hon får lära sig hur en körkortsinnehavare inte ska bete sig. Lindrar mitt samvete en smula. Faktum är också att hon ofta tycker det är roligt när jag tappar tålamodet. ”Pappa, nu svär du åt en pensionär igen”, säger hon och gapskrattar. ”Du är som Örjan Lax” (en hetlevrad karaktär som Johan Rheborg spelade i komediserien Hjälp!).

Så här i slutet av bikten vill jag bara tillägga att jag verkligen gillar att köra bil. I alla fall när jag slipper andra trafikanter vid rödljus och vägrenar.
Nils Fredriksson
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.