Välkommen till fejkanvändarnas län

Nöjeskrönika i Umeå tidning vecka 29.

Jag är inte så bra på sociala medier. Det har väl med åldern att göra. Och min mobil (som är så gammal att jag inte kan ladda hem appar och sånt). Men häromdagen lärde jag mig en grym grej. Det kallas för fejkanvändare. Om ni inte vet vad det är kan jag berätta att det är precis vad det låter som. Det vill säga, på Facebook skapar du till exempel en person som heter Johan Eriksson. Han finns inte på riktigt, men om han har ett eget konto på Facebook kan han som fiktiv figur kommentera allt möjligt – och få det att se ut som att han är en verklig person. Om ni tycker att det här låter lite som fiffel och båg, så vill jag uppmana er att inte vara så moraliserande och istället börja tänka lite utanför boxen. Användningsområdena är faktiskt många – inom flera sektorer. Jag tänkte genast på Lennart Holmlund. När han till exempel uttalar sig rasistiskt om EU-migranters toalettvanor skulle Johan Eriksson kunna glida in lite snyggt i kommentatorsfältet och intyga att Lennart inte alls är riktigt så rasistisk som han ger sken av. Att han är felciterad och utsatt för en komplott. Och är man kommunikationschef på ett kommunalt samverkansorgan som tycker att ens klipp på youtube inte får tillräckligt många likes kan man alltid ropa på sin låtsaskompis. Då kommer hen in likt en vardagshjälte och klappar en på axeln och friserar verkligheten en smula.

Det här är konkreta och jordnära exempel. Om jag skulle våga mig på att vara lite mer visionär tror jag att fejkanvändar-prylen skulle kunna revolutionera och modernisera synen på hela Västerbotten. Att vara fejkanvändare kräver ju en hel del kreativitet. Det hänger nära samman med att Västerbotten brukar kallas för Berättarnas län. Genom att tidigt i skolorna lära barnen att köra hårt med fejkanvändare i alla digitala kanaler skulle Västerbotten kunna utvecklas till Fejkanvändarnas län, ett slags Berättarnas län 2.0. Att berätta på papper mellan pärmar håller ändå på att minska i popularitet. Och det kan man inte precis säga om sociala medier. En stor vägskylt kan jag se framför mig också (placerad precis när man kör in i Västerbotten): Välkommen till Fejkanvändarnas län. Och kanske, lite mer långsiktigt förstås, en gångtunnel i Umeå till fejkanvändarnas ära. Möjligen med en staty av Johan Eriksson – en stark symbol för denna ädla konst – vid ingången till tunneln.

När den här krönikan publiceras kommer jag givetvis att dela den på sociala medier. Om den får ovanligt många likes av ovanligt många personer som ni inte riktigt vet vilka det är ska ni inte peka finger åt mig och ropa FEJK. Istället bör ni hylla mig för att jag hänger med i tiden och visar prov på lite skön uppfinningsrikedom.
Nils Fredriksson
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.