Njut av riktig vänskap i sommar

Nöjeskrönika i Umeå tidning vecka 25.


Nu är det sommar och nu är det semester för många. Det är en efterlängtad tid för människor med jobb, men rent statistiskt är det en tuff tid för kärnfamiljerna. Det blir trångt, det blir bråk, det blir för mycket tid tillsammans. Det gnisslar ofta ganska ordentligt. Eftersom jag skrev om kärleksromaner i min förra krönika tänkte jag också att detta skulle bli en logisk fortsättning: Skilsmässoromanerna. De är mer eller mindre aktuella just nu, särskilt efter Ebba Witt Brattströms senast och omdebatterade roman om en uppslitande separation, eller varför inte Martina Haags »Det är något som inte stämmer« (som jag också faktiskt läst). Men så kom jag på att det skulle bli lite deprimerande, och det finns ju också en litterär subgenre som handlar om vänskap, men som inte diskuteras lika ofta som (heterosexuella) relationer. Därför tänkte jag nu inför ledigheterna tipsa om några fina vänskapsromaner.

Flera av dem är ungdomsromaner, men passar även vuxna läsare. Det finns klassiker som Mark Twains Tom Sawyers äventyr som betonar leken och äventyrslusten. Tom och Huck är också från olika samhällsklasser, men leken förenar dem i den amerikanska södern på 1870-talet. Jag tycker också att de populära Harry Potter-böckerna, Hungerspelen samt Cirkeln-trilogin av svenska Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, inte så mycket handlar om kampen mot ondskan utan om väldigt starka vänskapsband. Det är en angenäm trend: Att det inte är den ensamma hjälten som klarar allt, utan en grupp människor som tillsammans utgör »hjälten«.

En modern kultklassiker är Erlend Loes Naiv. Super som handlar om en 25-årig man som lite tappat livslusten. Han hittar en oväntad vänskap med en ung pojke. Tillsammans pratar de om vilka djur de har sett, och det utvecklar vänskapen, samt hör till de roligaste partierna i en för övrigt väldigt rolig bok.
Både Donna Tartt och Margaret Atwood har skrivit om vänskap, men med lite mörkare inramning. I Atwoods Rövarbruden utmanas tre goda vänner av en ny fjärde vän, en karismatisk kvinna i vars kölvatten katastrofer hägrar. Den hemliga historien av Tartt befolkas av ganska osympatiska människor, elitister, på ett universitet. Trots att de är osympatiska, så är Den hemliga historien en av de bästa debutromaner jag någonsin läst. Båda romanerna är oerhörda suggestiva, och skulle kunna klassificeras som psykologiska thrillers.
I sommar tänker jag äntligen ta itu med den mest omskrivna vänskapsromanen på länge: Elena Ferrantes Min fantastiska väninna. Återkommer med rapport!
Katarina Gregersdotter
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.