På Island försvinner människor

Nöjeskrönika i Umeå tidning vecka 19.

Det började ju snöa rejält för ett tag sedan. De flesta blev upprörda, nästan kränkta, grillarna hade ju hunnit tas fram. När det å ena sidan saktade ner vårens planer en stund, så började jag drömma om Island. Jag ska åka till Reykjavik för första gången nu i höst och jag plöjer deckare av Arnaldur Indriðason och Yrsa Sigurðardóttir. Island drabbades hårt av den ekonomiska krisen, det har varit vulkanutbrott och i och med Panamadokumenten så har diverse skandaler stigit upp till ytan. Men Island lockar turister året om verkar det som. Mycket attraherar dem, men kanske framförallt naturen.

Jag ska åka på konferens och temat är Nordic Noir, en av de mest populära deckargenrerna just nu, och som jag skrivit om tidigare. Naturen är också allestädes närvarande i Indriðasons romaner. Den är vacker, den är storslagen, den suger tag, och den är farlig. Indriðasons huvudperson är polisen Erlendur Sveinsson. Han är på ett sätt en klichépolis; tvär, mer eller mindre deprimerad, asocial, med mycket komplicerade familjerelationer. (Han super dock inte eller lyssnar på klassiks musik!) Det som tynger honom mer än något annat, och som till stor del format honom, är just vad naturen orsakat. När han var liten pojke så försvann hans bror för att aldrig mer återfinnas. Erlendur ältar detta i bok efter bok, läser otaliga berättelser om människor som förvinner spårlöst på Island. Erlendur säger: ”Jag hittade honom inte, och jag drömmer ständigt om honom, och jag vet att han fortfarande finns där någonstans, irrar omkring i snöstormen ensam och övergiven och kall, tills han faller ihop någonstans där ingen hittar honom, där han aldrig hittas […] och det spelar ingen roll hur mycket jag letar och ropar[…]”.

Denna händelse påverkar Erlendurs hela liv, men det är också helt realistiskt. Islandsbloggen skriver att ”försvinnanden har i århundraden varit en del av livet på Island. Hårt väder och extrem terräng har genom åren orsakat många dödsfall. Ofta får försvinnanden sin förklaring när stormen mojnar eller snön smälter. Men vissa förblir gåtor som aldrig riktigt lämnar medvetandet.” Island är alltså en utmärkt scen för kriminalromaner. Och Island är också en plats som lockar människor från hela världen, trots de naturliga farorna. Sverige har skyltar som varnar för att älgar kan springa över vägen, Australien har sina känguru-skyltar. Island har skyltar som varnar för sprickor i glaciärerna. Där människor försvinner för alltid. Ändå längtar jag dit.
Katarina Gregersdotter
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.