Rapport från teknikkyrkogården

Nöjeskrönika i Umeå tidning vecka 14.

Hur har ni det med era tekniska apparater där hemma? Funkar allt som det ska? Bra. Så är det inte hemma hos oss. Inte alls faktiskt. Saker kraschar i sådan takt att jag börjar tro att det är någon väl utvecklad anti-superkraft jag har. Ja, eller går sönder förresten, många prylar behöver inte ens gå sönder för jag får aldrig igång dem. Om er dator, padda, mobil, app, tv, skrivare, radio, stereo eller spelkonsol plötsligt slutar funka när ni läst detta kan det mycket väl vara mitt fel. Jag vågar knappt gå in i en teknikaffär längre av rädsla för att min blotta närvaro ska släcka ner hela butiken.

Jag skyller på min pappa. Inte för att han har dålig hand med teknik. Tvärtom. Men det är väl just det. När något pajade när jag var mindre behövde jag aldrig fixa det. Pappa var alltid där med sina ingenjörsfingrar och lagade. På mina arbetsplatser har det fortsatt på den inslagna vägen. Jag har hamnat på ställen där tekniska snillen aldrig varit mer än en sekund bort och dessutom, konstigt nog, inte tröttnat på att hjälpa teknikidioten. De senaste femton åren som copywriter på en kommunikationsbyrå har jag till exempel ytterst sällan behövt bry mig om teknik – trots att jag befunnit mig i en digital arbetsmiljö där datorer och mobiler bytts ut frekvent för att hela tiden vara up to date.

Även privat har jag ofta haft hjälp av alldeles för snälla och tålmodiga kompisar som ryckt ut och räddat mig. När jag köpte en ny vinylspelare för en tid sedan stod den tyst ett par månader innan Jan-Allan Stefansson, som olämpligt nog flyttat till Uppsala, kom på besök. Det som gjorde att jag inte fick igång den verkar inte direkt ha varit ett raketforskarproblem. Jan-Allan pillade lite i ett par minuter, sedan spann spelaren som en katt. När jag blev frilans för ett par månader sedan ställdes min tekniska okunskap i skarpt ljus. Om något går sönder nu har jag ingen att ropa på. Jag får sitta där lamslagen i min teknikkyrkogård och vänta på den stora nedsläckningen. Prognos: jag är snart analogare än en blyertspenna och försöker desperat få tag på folk via röksignaler och flaskpost.

Tur att Umeå Open drar igång i morgon så jag kan fly in i musiken. Ska bara skriva ut min biljett på skrivaren som står ouppackad – den stirrar skräckslaget på mig genom kartongen – i en garderob. Men, vänta, varför låter datorn så konstigt? Och vad är det i det trådlösa nätet, sirap? Hjälp, please, hjälp. Josefin Öhrn + Liberation, Susanne Sundför, Iiris Viljanen, Avec Luna, Hilda Heller, Moon City Boys och ett gäng andra spännande artister väntar på mig. Varför flimrar det så på datorskärmen? Nej, nej, inte nu. Snälla. Hjälp.
Nils Fredriksson
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.