Mördarna såg sig inte som ensamma

Nöjeskrönika i Umeå tidning vecka 13.

Jag är inte den enda som just nu läser och skriver om Mattias Gardell och Gellert Tamas. men det känns viktig att göra det. Jag läste nyligen Mattias Gardells ”Raskrigaren: Seriemördaren Peter Mangs.” På Littfest samtalade han och författaren till ”Lasermannen”, Gellert Tamas inför publik. Johan Ausonius - Lasermannen - och Peter Mangs var serieskyttar och refererades till som ensamma galningar när de sköt människor i Stockholm och Malmö. Båda författarna ville gå vidare i undersökningarna av mördarna och placera in dem i det Sverige där de verkade. Lasermannen härjade i början av 90-talet, då var det ekonomisk kris, populistpartiet Ny Demokrati talade på torgmöten runt om i landet och varnade för flyktingströmmarna. Flyktingförläggningar brändes ner. I början av 2000-talet är Sverigedemokraterna stora i Malmö, och Malmös stora moské bränns ner 2003. När Mangs slutligen grips 2010 har Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen och Sveriges flyktingpolitik diskuteras och varnas för på alla stora och små ledarsidor, inte bara på Avpixlat. Anlagda bränder på asylboenden har blivit nästan vardagsmat. I de båda böckerna, och under samtalets gång på Littfest, blir det tydligt att de inte kan ses som ensamma galningar, utan snarare som en "mörk spegel" av vårt land. Och det är lika tydligt att trots att Ausonius och Mangs arbetade ensamma - de var så kallade Lone Wolves - såg heller inte de sig som ensamma. Tvärtom, hävdar både Tamas och Gardell. Deras attacker och mord på människor som de ansåg inte höra hemma i deras hemstäder, eller i Sverige, var vad de tänkte människor krävde. De följde en både uttalad och outtalad folkvilja.

Tamas och Gardell vill med sina böcker ge läsaren verktyg för att förstå samtiden. Och för att förstå samtiden måste vi alla också bli bättre på att läsa kritiskt. Vi måste försöka se när, som författarna säger, det offentliga samtalet börjar ändra form, när ord plockas upp från mörka vrår på internet och börjar användas mer och mer naturligt också av dagspressen och nyheterna på TV. Det var fler än en journalist som kallade mobben i Stockholm som gick ut på gatorna för att misshandla utomeuropeiska människor för "invandringskritiska."

Gardells intervjuer med Mangs visar att hans analys var korrekt: det var offren som i hög grad misstänkliggjordes, det måste vara något i deras liv, eller "deras" kultur, som låg bakom brotten. När det i själva verket är "vår" kultur. Det kan vi ändra på.
Katarina Gregersdotter
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.