Graffiti och kärlek på avstånd

Nöjeskrönika i Umeå tidning vecka 11.

För några år sedan kilade jag stadigt – ursäkta 1950-talsjargongen – med en tjej från Malmö. Det började, som det väl ofta gör, helt slumpartat. Jag hälsade på min lillasyster som bor där nere, gick på en bar och hade plötsligt träffat en karismatisk person som såg på livet på ungefär samma sätt som jag. Vi inledde ett distansförhållande som givetvis var dömt att misslyckas på grund av avståndet. Men det fanns något romantiskt med det omöjliga i grejen också, jag kunde inte låta bli att kasta mig in i det.

Det blev en del flygresor till Malmö och förutom att bli kär i en person blev jag också kär i en stad. Hon som numera är mitt ex bor i stadsdelen Möllan – för övrigt i samma trappuppgång som serietecknaren Liv Strömquist – och att bara kliva ut på gatan där känns exotiskt och spännande. Små butiker med kryddor och mat från världens alla hörn, galet god falafel för tjugo spänn överallt, affischer på massor av språk i lager på lager på husfasaderna och mängder av olika språk som hörs överallt på gator och torg. Även i övrigt är stadslivet runt Möllan myllrande. Där finns Rundgång, en av Sveriges bästa vinylskivaffärer (jag fick ofta betala övervikt på planet hem på grund av alla reggaesinglar jag köpt), många sköna barer och fik, gallerier med samtidskonst, flera bra konsertställen inom en radie på några hundra meter och, inte minst, en 90 meter lång laglig graffitivägg som genialt nog omgärdar delar av Malmö Folkets Park, byggd 1891. Kontrasten mellan den moderna gatukonsten och det gamla området, världens äldsta folkpark, är slående och högintressant.

Graffitiväggen på Möllan är som ett pulserande och ständigt föränderligt jättekonstverk som sprakar av liv. Eftersom den uppdateras så ofta kan målarna nästan kommentera händelser i realtid, stora som små. När jag läste Sydsvenskan på nätet nyligen såg jag till exempel att någon hyllat Alicia Vikander med en målning sedan hon vunnit en Oscar.

Jag blev alltid glad av den där platsen vid mina Malmöbesök och det vore kul om Umeå också vågade satsa på laglig graffiti någonstans i centrum. Det skulle ha alla möjligheter att bli en levande mötesplats och en sevärdhet för både barn och vuxna. Om jag fattat det rätt finns inte så mycket forskning om lagliga graffitiväggar. En del kommuner menar att väggarna lett till att olagligt klotter minskat, andra rapporterar motsatsen. I Malmö är erfarenheterna – de har en laglig vägg rätt nära Centralstationen också – så vitt jag vet positiva.
Nils Fredriksson
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.