En upprorisk anda har vaknat i norr

Livsstilskrönika i Umeå tidning vecka 28.

Revolutionen sjuder i norr. Enligt en färsk opinionsundersökning har folk fått nog och majoriteten i Norrland vill ha självständighet. Känner igen känslan av klarsyn. Som mitt feministiska uppvaknande på 90-talet. Smärtsamt och omvälvande som en förlossning, var det att läsa Nina Björks "Under det rosa täcket" sådant jag tidigare trott var bara min privata känsla var istället tunga maktstrukturer. Jag märker att samma känslor kommer nu. När förtrycket av Norrland blottläggs.

Under min skoltid var jag ointresserad av historia för jag fattade inte vad den hade med mig att göra. När jag var på museum fastnade jag vid någon glasmonter med gamla smycken, korsetter eller klänningar – de enda bevisen på att även kvinnor levde förr. "Tjejgrejerna" – den oviktiga delen som låg helt utanför det som skulle komma på proven. Män fanns det fullt av; kungar, upptäcktsresande och partiledare som fick bli representanter i den gemensamma berättelsen om Sverige. Hur mycket fick jag lära mig om kvinnornas liv, eller om samernas historia, rasbiologi och koloniseringen av norra Sverige, för den delen? Under mitt feministiska uppvaknande började jag också förstå varför jag känt mig så humorlös när en kille kunde få så mycket skratt och applåder på roliga timmen bara för att han satt på sig klänning och lite läppstift. Jag har tappat förmågan att skratta åt en stockholmare som spelar norrlänning på filmduken i öronlappsmössa, snus och hembränt. Attribut för det gulligt norrländska. Skratten skaver lika oskönt, för de osar av förtryck som inte ens är meningen att vara det. Utan bara som humor. Och humor ska man ju ha.

Det finns så många paralleller. Hur de som fått nog förlöjligas och framställs som så osexigt gnälliga. Glesbygden som kräver rätt till ambulans. Kvinnor som kräver barnomsorg. Och stackars männen, eller storstaden som sliter och jobbar, ska de då inte ha rätt till hela sin lön, eller? En kvinna som bara stått i köket och fött barn varför ska hon ha samma pension som en VD? Skyll dig själv! Bara ha och ha och aldrig bidra. Som en parasit. Plötsligt ser man allt så tydligt. Feministiska uppvaknanden leder ibland till skilsmässa. Klart att män och kvinnor ska samarbeta. Som storstad och landsbygd. Lika lön och samma möjligheter. Som Sveriges folk. Ett uppvaknade. Smärtsamt, men hoppfullt. Som kan leda till separation och frigörelse. Eller samarbete och rättvisa.
Anna Sundström Lindmark
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.