En bärs med smak av fiffi?

Livsstilskrönika i Umeå tidning vecka 17.

Få saker ger dig en så direkt och ocensurerad inblick i andra kulturer när du reser som att vandra runt i en helt vanlig mataffär. Vid en första anblick ser det likadant ut som hemma, rad efter rad av konserver, mejeridisk, toapapper och så godis närmast kassan. Det är inte förrän du nyfiket börjar titta närmare på produkter i hyllan som skillnaderna blir uppenbara. Det är samma, men ändå inte. Pepsi med mojitosmak, chips med räksmak, glass med wasabiströssel – allt möjligt skumt.

Nu behöver du ju i och för sig inte gå längre än till din lokala ICA-handlare för att se exempel på detta. Ett flaskvattenföretag med rötterna i Bergslagen hamrar regelbundet ut nya kreativa/vansinniga smakkombinationer för dess mineralvattensortiment. Vad sägs exempelvis om vatten med chokladbollssmak, frozen yoghurt hallon, eller kanske mest överraskande: mango pannacotta. Nu kan det ju förstås ses som ett rent pr-jippo, ett desperat svingande från en bransch under konstant ifrågasatt existensberättigande, men man kan också se det som en del av något mycket större – ett tecken i tiden. Denna experimentlusta begränsar sig ju nämligen inte till livsmedelsproduktionen, utan går igen i alla möjliga populärkulturella uttryck. Musiken är idag mer genreöverskridande än någonsin, och streamingtjänster och plattformar som Youtube och Netflix har tvingat även traditionell tablå-tv till att tänka om. För att inte tala om mode, där mängder av stilar idag kan blandas på vis som var fullständigt otänkbart för bara ett decennium sedan.
Och vissa av dessa gastronomiska glenskaper får ju faktiskt fäste, de accepteras efter en tid som fullt normala. Den första gången någon dåre föreslog räksallad på varmkorven måste folk rimligtvis ha kontaktat akutpsyk för att få vederbörande tvångsomhändertagen. Det brukar jag tänka på, när jag exponeras för nya, oväntade produktidéer: ”räksallad”. Ändå kan jag inte låta bli att studsa till lite när jag ser start up-projektet The Order of Yoni som söker 150 000 euro för att göra verklighet av drömmen: vagina-öl. Konceptet är exakt vad det låter som, öl smaksatt med bakterier från kvinnokön. Jag ställer mig försiktigt skeptiskt till hela idén.

Men vem vet? En dag kanske jag förnöjt sörplar på en muttis-öl i trädgården med samma självklarhet som jag slabbar i mig en tunnbrödsrulle med varmkorv, mos och räksallad på väg till fjällsemestern. Konstigare saker har väl hänt?
Jonas Pekkari
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.