Umeå har aldrig varit mindre

Livsstilskrönika i Umeå tidning vecka 9.

”Så blir nya lampavdelningen – sidan 6-7, 8-9, 14-15 och specialbilaga”. ”Så hittar du rätt bland tv-bänkarna”. ”Här får Ikeachefen och kommunalrådet feeling” och ”Live från premiärparkeringen”. Ingen Ikearelaterad nyhet tycks för oviktig, inget bildspel för menlöst, ingen lägesrapport redundant.
Ja, jag är också rätt nöjd över att ha Ikea i Umeå. Det besparar mig de där vedervärdiga löningshelgresorna då man med skramligt hyrsläp skumpar de 25 milen till Birsta, tillbringar sex timmar med att stångas med trebarnsmammor från Matfors, homestyling-bloggare från Nordmaling och matköande förtidspensionärer från Påläng, för att sedan påbörja den omvittnat själsdödande och tidsödande transporten norrut med överfull och regelvidrigt surrad last. Nu var det förvisso drygt sex år sedan jag utsatte mig för det senast, men den erfarenheten traumatiserade mig så till den grad att blotta åsynen av en Bokhyllan Billy eller resonligt prisad köttbullstallrik framkallar kaninpuls och mystiska domningar i läpparna än idag. Aldrig mer.
Men att möjligheten nu finns att köpa billig heminredning till hyrestrean utan att behöva hetsäta betablockerare försvarar inte den skada som själva Ikeahysterin åsamkar min lokalpatriotiska fåfänga. Jag vill ju nämligen att Umeå ska uppfattas som en riktig stad – en cool, ung, smart och skön stad. En liten storstad i norr, här har man koll. Att ett Ikea finns på plats skadar definitivt inte – tvärt om – men lokalmedias glädjehysteriska minut-för-minut-rapportering är så fruktansvärt skämmig att jag instinktivt hukar mig där jag sitter, vänder blicken från skärmen och väser obegripligheter åt just ingen alls. Att öppet visa denna hejdlösa glädjeyra över att en möbelaffär öppnar är ett beteende ovärdigt Umeå. Det är snarare något man kan vänta sig från typ, tja, Skellefteå eller något.
Så jag ber er således – vänner, medborgare, journalister och Facebookare – besinna er. Nu är möbelaffären på plats, och en förtrollad värld av mysiga sittpuffar, duniga dunkuddar, praktiska avlastningsbord och smarta förvaringar har öppnats. Det är inget vi behöver fira med rituella människooffer, fyrverkerier eller extrainsatta helgbilagor. Vi är bättre än så. Vi kan väl låtsas det i alla fall?
Jonas Pekkari
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.