Hög tid att sluta baktala glesbygden

Inledare i Umeå tidning vecka 46.

Jag minns inte riktigt hur gammal jag var när jag insåg hur dåligt det var att bo på landsorten. Alla verkade i alla fall tycka det. Att det dessutom råkade vara landsorten i Norrlands inland spädde på det negativa med min uppväxts geografiska position. Däremot minns jag hur jag från tidiga tonår såg det som självklart att flytta till kuststaden för att gå gymnasiet och därefter växla upp och flytta någon annanstans. Gärna till en stor stad. Varför inte utomlands?
Jag och en kompis började diskutera det här lite lätt härom veckan. Han menar att det inte är några konstigheter i att vilja vidare från platsen man vuxit upp på. Drivkraften att utvecklas och upptäcka skulle vara anledningar. Jag höll med och tystnade. Men känslan av att det finns en orättvis inställning till byar och mindre samhällen håller i sig hos mig. Det skämtas om allt från inavel till ojämlikhet och ointelligens.

Bilden och den styvmoderliga behandlingen av det så kallade Norrland har debatterats flitigt. Po Tidholms dokumentärserie "Resten av Sverige" rörde upp visst damm. Nu i början av november har SVT Edit publicerat inslag om Stockholmssyndromet, dess definition beskrivs vara: "Att övertygas om huvudstadens fullkomlighet".
I ett inslag jämförs mediabevakningen av Slussen kontra flytten av Kiruna. Den förstnämnda har sex gånger fler rubriker och inslag i följande media: SVT, DN, Expressen och Aftonbladet. Något förvånande ändå eftersom flytten av Kiruna borde vara ytterst tacksam att exotifiera.
Sedan kommer det korta inslaget där jag möter Jenny Bergvall som lämnade sin hemort i Jämtland för huvudstaden, men efter att ha upptäckt att dess erfarenheter inte var något som gjorde henne lycklig valde att flytta hem igen. Hennes berättelse berör mig. Även om det finns risk att romantisera och välja att minnas godbitar ur det förflutna så kan jag se hur fantastisk min uppväxtort är på så många sätt. Tänk bara om glesbygden och Norrlands inland fick det rykte de förtjänar.
Elisabeth Glaas
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.