Jag är inte längre en slav

Inledare i Umeå tidning vecka 44.

Det är inte alltid så lätt att bryta vanor. Vissa är enklare än andra, som att jag på vintertid numera behöver kliva upp lite tidigare för att elda. Andra är svårare, som att till exempel bryta ett beroende. Jag tror att jag började snusa någon gång på sommaren 1995. I 21 år har snusdosan legat tryggt i vänster byxficka och alltid funnits där. Fram tills för tre veckor sedan då jag bestämde mig för att sluta. Jag har faktiskt slutat en gång tidigare. Jag bodde under några år i Schweiz och efter att ha skickat efter snus i två år så slutade jag. Men så flyttade jag hem till Sverige och då började jag snusa igen ganska snart. Men nu är det annorlunda tänker jag.

Nu ska jag inte jinxa det här allt för mycket men det går faktiskt oväntat bra. (Ta i trä!) Och jag har inte planerat att sluta under en längre tid, det kom faktiskt mer som ett infall. Så som många andra gånger så upptäckte jag att snuset höll på att sina runt klockan elva på kvällen, och precis som så många andra gånger satte jag mig i bilen för att köra tre mil tur och retur för att köpa mer. Inget konstigt med det. Men den här gången började jag fundera. Jag skulle knappast göra samma resa om tvättmedlet var slut. Eller smöret. Inte ens kaffet är värt det. Men när det kom till snus så skulle jag kunna köra till Hemavan om det vore så att det bara gick att köpa där. Och den här tanken började störa mig. Hälsoriskerna stör mig inte. Kostnaden stör inte heller nämnvärt. Jag blev däremot less på att vara slav under den här snusdosan. Paniken när man känner på fickan och märker att man glömt dosan. Eller när man sent på kvällen upptäcker att snuset är slut. Den paniken vill jag vara utan.

Så jag gjorde det som vilken annan man skulle göra. Jag sökte hjälp. På ren chans ringde jag min vårdcentral och vips hade jag en tid hos en sjuksköterska som jobbar med tobaksprevention. Och tillsammans med henne la jag upp en plan. Två veckors nedtrappning och sedan skulle jag sluta med hjälp av nikotinplåster. Min sambo ställde sig dock frågande till om det var riktigt klokt att sluta samma dag som vår dotter skulle födas – men nu hade jag ju bestämt mig. Visst, det kanske inte var världens bästa timing, men när är det? I dag har jag varit snusfri i tre veckor och det rullar faktiskt på ganska bra trots att jag snusat i mer än en tredjedel av mitt liv. Nu hoppas jag bara att jag inte behöver sluta snusa fler gånger.
Johan Engman
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.