Viktigt att fundera över vad som är viktigt

Inledare i Umeå tidning vecka 40.

Vad är viktigt?
Jag har i veckan haft anledning att fundera över just det, vad som är viktigt. Jag började med att leta svaret där vi reflexmässigt letar alla svar nuförtiden – Google.
Arbetsförmedlingen och någon halvflummig överlevnadsguide hamnar högst upp i sökträffen. Arbetsförmedlingen tycker att det är viktigt att vi funderar över vilka intressen vi har när vi ska välja yrke, men även om hög lön är viktigt eller om det är viktigt att kunna bo kvar på orten. Överlevnadsguiden, ja, här vill man ge svar på vad som gör livet värt att leva och erbjuder fyra diffusa överskrifter till svar; trygghet, hälsa, relationer och utveckling.

Det var under en intervju med Kalle Grill, universitetslektor i filosofi, som han plötsligt frågade mig vad jag tycker är viktigt. Och eftersom det här är en fråga som filosofer ställt sig i över 2000 år, så tror jag inte att det räcker med att googla för att hitta svar. I alla fall inte när det handlar om vad som är viktigt för mig. Kalle Grill menar är att det är en mycket god idé att faktiskt stanna upp och på allvar fråga sig själv vad som är viktigt – både som person och vad man anser vara viktigt för världen i stort (googla gärna fram hans Ted ex-föreläsning i ämnet).
Eftersom det är viktigt för mig att inte stressa upp mig över oviktiga saker har jag givetvis funderat en hel del på detta redan innan jag fick frågan. När man lever i ett högt tempo är det en fördel att ha sina prioriteringar klara för sig, det ger en tydligare riktning i livet. Har man inte formulerat svaren för sig själv är det lätt hänt att det som andra tycker är viktigt plötsligt hamnar på mitt bord, det kan liksom smyga sig in. Jag ska erkänna att vad andra tycker är viktigt har tidigare varit väldigt viktigt även för mig, men nu försöker jag vara extremt uppmärksam på just det där.

När det gäller prioriteringar, så minns jag så tydligt något som en vän berättade för ett par år sedan. Hur hennes chef, precis innan dagens slut, ansåg det väldigt viktigt att hon skulle jobba över för att omarbeta något som det egentligen inte var något större fel på. Familjelivet väntade och med viss risk för konsekvenser sa min vän nej till chefen. I bilen på väg hem kom tvivlen, men då hade hon sagt högt till sig själv:
”Nu väljer jag det här”.
Det fanns något vackert i det.
Sara Lundvall
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.