Huvudtransplantation är lösningen på mina problem

Inledare i Umeå tidning vecka 37.

Det sägs att nyfikenhet och viljan att prova på nya saker leder till ett längre liv. Vilket inte har varit så lite oroande. Jag har ju nämligen en plan att leva för evigt och jag besitter ingen av dessa egenskaper. Kanske gjorde jag det en gång i tiden, men inte nu längre. Jag har de vänner jag vill ha och jag gör saker som jag vill göra. Jag ser ingen mening med förändring. Vilket för alla andra utom mig kanske kan anses vara tråkigt. Utsvävande förslag om nya aktiviteter eller åsikter undanbedes. Inte orkar jag med sånt. Då gör jag hellre saker jag vet att jag tycker om. Vilka i och för sig också kan anses vara tråkiga då de inte sträcker sig mycket längre än film, tv-serier och träning. Till viss grad musik.

Jag har även märkt av att jag i allt större utsträckning slutat bry mig om vad andra gör eller tycker om saker och ting. Såvida det inte då inte gäller sådant som vi redan har etablerat. Det VET jag är tråkigt beteende. Men så ligger det till. Fråga min sambo hur fokuserad jag är när hon pratar om folk jag inte vet vilka de är.
Hursomhelst, jag trivs med allt detta. Men som jag skrev tidigare, det har kunnat sätta käppar i hjulen för mina planer att leva för evigt. Men så slog världen bästa nyhet ner häromveckan. Min kollega Johan upplyste mig om att de nu på riktigt ska börja transplantera huvuden. Det är någon italienare som ska sätta huvudet från någon ryss på en helt ny kropp. Eureka! Sign me up!
När min kropp i gammal ålder börjar sopa ner sig då är det ju bara att flytta kontoret till en ny ung och fräsch kropp. Visst, det kommer inledningsvis att se konstigt ut med ett knövligt och grått ansikte på en ung slimmad kropp. Men där kommer ju det hela "jag bryr mig inte om vad andra tycker" in i spel. Så allt kommer att ordna sig.

Kritiska röster har höjts om att den här huvudtransplantationen inte skulle vara etiskt riktigt. Men de rösthöjarna har ju inte tänkt igenom saken ordentligt. De har inte sett till möjligheterna. Jag hoppas på en framtid där vi kan byta kroppar som mobilskal. Efter humör. Då kan ju mina närmaste också leva för evig. Då behöver jag aldrig lära känna någon ny utan jag kan fortsätta rulla i mina invanda hjulspår. Problemet löst. High five till vetenskapen.
Daniel Brännlund
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.