"Jag har inte gett dem samma frihet som jag fick"

Inledare i Umeå tidning vecka 36.

"Jag kommer inte att gå igen." Orden yttrades med eftertryck av ena dottern efter en rätt myggrik vandring vid Märkforsen. Dagen innan hade vi tagit oss upp på Märkberget och kunnat njuta av insektsfri och vidsträckt utsikt. Vi befann oss i Arjeplogsfjällen under sommarens vackraste dagar. Dottern gick, trots uttalandet, igen samma dag. Effekten av att ytterligare en barnfamilj skulle med var stark. Dessa tre turer var mina barns första möte med fjällvandring och både platserna och fikat var valda med omsorg för att inte avskräcka dem från framtida exkursioner.

Själv lekte jag i skogen under uppväxten, några fjällbesök betades också av. I naturen hittade jag en obegränsad kuliss för fantasin och med morfars folktroberättelser i bakhuvudet blev det så himla härligt läskigt ibland. Jag var till exempel helt säker på att jag såg Vittra promenera i skogen med en dalmatiner. (Att det troligen var grannens tonåring förträngde jag oreflekterat.) Mina barn leker sällan i skogen. Jag har inte gett dem samma frihet som jag fick. "Men jag bodde ju i ett litet samhälle där alla känner alla" brukar jag skyndsamt släta över det dåliga samvetet.

Nu har tiden kommit då jag själv känner ett behov av att vistas i skogen eller fjällen igen. Jag blir glad och lugn och alla andra härliga klyschor man brukar använda vid utomhusvistelser. Jag vill att mina barn också ska få växa upp och lagra lite skog och lite fjäll i minnesbanken. Det fina är att man inte behöver införskaffa en massa prylar för att vara ute på dagsturer, utom möjligen en kompass. Den där känslan när man är ute och tassar i tystnad, inte behöver bry sig nämnvärt om hur man ser ut, vem man är eller försöker vara utan bara tar sig fram och upplever är fin. Jag försöker inte romantisera naturupplevelserna. En vandring kan vara skavsår, kyla, trötthet och svordomar. Men att för egen maskin ta sig fram i promenadtempo gör att intellekt, kropp och kanske till och med själ följs åt. En skön kontrast till den aktivitetstäta vardag jag valt som heltidsarbetande förälder till föreningsanslutna barn.
Elisabeth Glaas
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.