Min inre hunger gjorde att jag bara tog för mig

Inledare i Umeå tidning vecka 35.

En äldre dam badar i havet. Hon är i princip helt ensam i vattnet och låter vågorna med jämna mellanrum skölja över midjan. Vi sitter en bit bort och tittar på. Ser hur kastvindar då och då rycker tag i hennes vita hår. ”Det kanske är Astrid Lindgren”, säger sonen. ”Nä, Astrid Lindgren är död”, förklarar jag. ”Kan va hon”, kontrar han tvärsäkert och kommentaren får liksom bara hänga där, som en stor såpbubbla, medan jag funderar över vilka tankegångar ”Bröderna Lejonhjärta” egentligen kan sätta igång.

De senaste åren har jag upplevt något som jag kallar för en andra bokslukarålder. I sommar har jag satt i mig hela Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik samt klassikern Svindlande höjder och någon liten novellsamling. Att efter småbarnsåren med vaknätter och blöjbyten hitta tillbaka till mitt liv som läsande person är en glädje och ett sätt att mata själen. Ända sedan lågstadiet har läsandet varit en viktig del av min identitet och precis som många andra föräldrar önskar jag att mina barn ska finna läslust. Hur gör man då? Uppmuntra, besöka biblioteket, läsa högt? Ja, säkert. Lagom till skolstarten föreslog statsminister Stefan Löfven att höstlovet ska göras om till ett läslov och det låter väl som en god idé även om ett namnbyte knappast kommer att räcka för att öka barns läslust och läsförståelse. Kanske finns det till och med risk att det blir uppgiftstungt och kravfyllt och krav-läsande är sällan positivt. Jag tror mycket på att hitta rätt bok vid rätt tidpunkt – och det kan ske närsomhelst. Det gäller att tillhandahålla böcker och inte tvinga, förklarar Umeå bibliotekarien Marcus Biderholt i en intervju på sidan .. Tillhandahålla och hoppas, alltså. Och läsa själv, för barn gör som vuxna gör.

Astrid Lindgren blev min ingång och ett tydligt minne är hur jag som sjuåring bokstavligen fastnade mellan ett mindre bokbord och L-hyllan på Tegsbibiotekets barnavdelning. Jag hängde oftast där vid L-hyllan och så småningom började jag leta bland andra bokstäver för att hitta nya böcker. Mina föräldrar gjorde inte någonting för att varken väcka eller underhålla mitt läsintresse (ett beteende jag inte alls rekommenderar). Det fanns ett inre driv som kom av sig själv – nästan som en naturlig hunger. Biblioteket och bibliotekarierna behövde bara finnas där.
Sara Lundvall
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.