Grimasen ledde till att jag skickades över styret

Inledare i Umeå tidning vecka 21. 

"Det är tur att du är bra på att köra bil i alla fall. För i övrigt är du fan en trafikfara". Den kommentaren fälldes av min sambo i helgen efter att vi hade varit ute med cyklarna. Det är såklart bara trams. Tydligen hade jag missat att jag på nära håll hade cyklat förbi min vän Marc, två gånger, utan att märka det. Min sambo tycker också att jag ofta skär in framför henne när vi cyklar, att jag inte ser mig för. Att jag även är ouppmärksam när jag går och helt apropå bara går ut i trafikerad väg och yada, yada, yada. Trams. Jag har full koll. Åtminstone på helhetsbilden.

Visst, det händer mer än ofta att jag missar vänner och bekanta när jag är ute och flänger. En nära vän tog det nästintill personligt när hon på nära håll skrek mitt namn, vinkade och bara fick en tom blick tillbaka. Jag såg henne, jag såg bara inte vem hon var. Det är bara detaljer. Detaljer som får stryka på foten för helhetsbildens skull. Istället för att fokusera på dessa detaljer breddar jag mitt synfält och öppnar upp för andra sinnesintryck som doft, ljud och vibrationer i luften som gör mig till en trafikninja. Ingenting undgår mig. Skulle jag lägga ner energi på småsaker som hur folk ser ut då kanske jag skulle missa den där bilen som smyger upp runt hörnet eller den där folkölsberusade tonåringen på moped två kvarter bort.

Köper ni det här? Nej, jag förstod det. Okej, jag är en dagdrömmare. Stäm mig. Men hur kul är det att cykla eller att gå på stan egentligen? Inte alls faktiskt. Det kan definitivt inte mäta sig med äventyren i mitt huvud. Men att påstå att jag skulle vara en trafikfara är att ta det hela för långt. Jag har visserligen blivit påkörd av en bil när jag chansade med sparken i en korsning hemma i Kriberg. Jag har kraschat med moped, bil och cykel. Men den enda som har farit illa av detta är jag. Senaste kraschen till exempel var för ganska exakt två år sedan när jag med cykeln gjorde en Tour de France-spurt förbi en vän och vände mig om för att göra en grimas vilket ledde till att däcket skar ner i diket och att jag skickades över styret. JAG skickades över styret. Min vän for inte illa. Snarare tvärtom faktiskt då han blev ganska glad. En trafikfara gör inte andra glada. En trafikfara ställer till det för andra. Så, summa summarum, jag är inte en trafikfara. En fara för mig själv, kanske. Men det var inte det min sambo kallade mig.
Daniel Brännlund
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.