"Vi blir fostrade till att vi ska känna oss otrygga"

Inledare i Umeå tidning vecka 20.

"Hör av dig när du är hemma". Jag och mina vänner närmar oss 30 och har med åren utvecklats till trygga kvinnor på många sätt. Men det upplevda hotet har ingen åldersgräns. Det behöver inte ens vara reellt. När vi skiljs åt under sena kvällar lovar vi alltid varandra att höra av oss när vi är hemma, i säkerhet. För att det lurar faror i det offentliga rummet som vi måste passa oss för har vi fått lära oss med samma självklarhet som att vi ska se oss för när vi korsar en trafikerad väg. Först när meddelandet med texten "Hemma!" kommer går det att andas ut.

När Umeå kommun nyligen gjorde en stor folkhälsoundersökning bland 4 500 Umeåbor i åldern 13–18 år uppgav 39 procent av tjejerna att de känner sig otrygga när de går ensamma hem på kvällen. Framför allt är det hotet om att bli överfallen och utsatt för sexuellt våld som orsakar rädslan. När jag pratat med unga kvinnor om detta i veckan berättar de hur otryggheten får dem att under sena kvällar ständigt titta sig över axeln, gå med överfallslarm i handen, ta omvägar, ringa upp kompisar för att ha någon att prata med hela vägen hem och betrakta varje man som en potentiell förövare. Ingen av tjejerna jag pratat med har själva blivit utsatta för något när de gått ensamma. Men det spelar ingen roll, när vi hela tiden blir påminda om att vi kan bli det när som helst. Som en av tjejerna jag pratat med säger: "Vi blir fostrade till att vi ska känna oss otrygga, vi är inte säkra".

Jag blir otroligt uppgiven, arg och frustrerad av att höra dessa ungdomar berätta om vilka ansträngningar de behöver göra för en så enkel sak som att gå hem ensam. Det är skit rent utsagt att så många känner en sådan anspänning av att promenera genom kvällen och natten. Min frustration växer ytterligare när jag tänker att deras känsla av ett diffust hot antagligen inte har ett slut. Kanske mattas otrygghetskänslan av något, men om tio år kommer de uppmana sina vänner att höra av sig när de är hemma så de kan sova gott. Med tanke på alla ansträngningar de som känner sig otrygga gör i dag – finns det något ni andra kan göra för att rätta till det här problemet?
Anna Bergman
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.