Vi måste försvara det som färglägger Umeå

Signaturen "Viktor, Carlshem" skickade in en insändare till Umeå tidning där han tar upp att Umeås förändring inte nödvändigtvis är till det bättre. Håller du med Viktor?

När jag flyttade till Umeå hösten 2012 lockades jag inte av studier, kulturen, friluftslivet, idrotten eller något annat. Jag ville vända blad och valde Umeå för att det kändes rätt. Umeå hade inte gjort reklam eller spänt musklerna. Andan som staden undermedvetet byggt upp låg rödmarkerad på kartan: Här finns det plats för dig. Snabbt hittade jag oaser: Apberget, Rådhuskiosken och Helmers vagn. Sitta på stan, kolla på folk, unna mig en kaffe och en korv. Sagateatern, där jag gjorde scendebut i Umeå genom en spontan föreställning för barn i kompisars regi. Scharinska, första gången jag vågade dansa på riktigt. Till ett märkligt, men bra, lokalt band. Min första busstur leddes av reggaebusschauffören. Alla märkliga färgklickar var bevis på att alla måste få finnas. Utan alla delar, finputsade och kantiga, blir samhället homogent och grått.

En dag försvann Apberget. Det må finnas en ”ersättning”, men vår plats revs utan att vi fick vara med och bestämma. Rådhuskiosken kommer rivas, istället kommer en foodcourt där jag inte har råd att köpa kaffe. Vart Helmer hamnar vet jag inte. Saga ska också bort, men kanske hon får växa upp nån annanstans? Jag hoppas det, jag tycker att det ska finnas en scen där du inte måste vara Riksteatern eller Rockstjärnan för att få uppträda. Alla vackra blommor var en gång gräsrötter som fick möjlighet att växa. Scharinska stängde, jag tippar att det rosa slottet blir ännu ett kontor. Hur svängigt är det?

Missförstå mig inte. Jag är ingen bakåtsträvare, tvärtom. Jag har på nära håll sett hur samhällen dör då de inte utvecklas. Jag har även sett ledare förblindas av ”makten” de tilldelats av folket och börjat tro att endast de vet bäst. Inte bra. När gubbar och tanter, framförallt gubbar, börjar tro att de vet bäst och inte lyssnar bör de ta ett kliv tillbaka. Det finns fortfarande en massa fint i Umeå. LYD Hifi, Bokcafé Pilgatan, Bildmuséet, Stadsliden, Humpab, Humlan, Nydalasjön, Väven, Bluesjammet på Droskan, Bryggverket, RG och alla andra fina som bor här. Människor som tar hand om varandra. Som stod upp när nazister försökte sprida sin dynga. Snälla människor. Länge talade jag bara varmt om Umeå. Nu smygs det oftare in ett ”men …”. Om vi inte försvarar de lite kantiga delarna som färglägger Umeå så kommer de som bara vill tjäna pengar riva dem.

Det är skönt med en ny, fin stol från Ikea, men den blir tråkig utan den märkliga lampan som hittades på en loppis ståendes bredvid. Jag hoppas att Umeå får fortsätta ha sina färgklickar. De blev ringarna på vattnet som lockade mig hit. En sak är dock helt säker, det är inte EU-migranterna som gör den här staden fulare och tråkigare. Tvärtom.

Tack för ordet.
Viktor, Carlshem